a neverending story

Sisådär. Har precis vaknat och tagit en dusch för det är samma äckliga värme idag som igår. Idag verkar det i alla fall blåsa lite. TACK! Jag borde däremot väcka Lisa nu, så att hon kan hjälpa mig hitta till campingen. Annars går jag vilse i Arvika och det är ingenting jag vill kunna sätta på min meritlista. Igår tog jag faktiskt en dag ledigt, bara för att känna att jag lever lite. Och bara för det fick jag tre myggbet, skavsår och snorig näsa. Där fick jag för ledigt liksom. Hur som helst, nu ska jag hoppa på Lisa (som förövrigt är en underbar människa som låter mig bo här istället för i ett snuskigt tält).

x

x

Tjyvboggar från jobbet. Det är snuskigt varmt och jag har värmeslag och bränna. Imorgon åker jag från borlänge mot arvika. Feels good.

x

Jahapp. Sitter här nu när jag inte borde. Har haft en hejdundrands bakis dag med ola, packat och bara vart allmänt opepp på att åka. Jag känner verkligen inte för det längre. Det här är läskigt likt känslan jag hade innan arvika. Förutom att då var det ganska många gånger värre. Men det mesta är packat, jag har säkerligen missat en massa, och det mesta är undanstädat. Skit samma, vi ses om två veckor suckers! Ring om ni saknar mig vedervärdigt, men helst inte.

x

Ska gå och lägga mig nu. Har panik inför veckorna som kommer. Jag kommer aldrig, aldrig kunna fungera ordentligt tills jag ligger vid poolen i grekland och har solkämskrig med moa. Så om jag är mer fuzzig och oförstålig så är det bara för att jag är så fullständigt uppe i massa annat att jag inte har tid att kontrollera mig själv. Just so you know!

x

x

En slump. Det är en ren slump att jag ens vet vad du heter. Att jag sprang in i just dig av alla tusen människor runt omkring mig. Att du sen frågade mig "vad sägs om en kärleks saga under en varm stjärnhimmel?". Att jag sedan inte kunde sluta leta efter dig vart jag än gick inne på området. Inte för att jag någonsin behövde leta länge. Du var alltid inom synhåll, alltid så nära att din hand nuddade en liten bit av mig. Och varje gång det hände brände dina fingertoppar igenom tyget från mina kläder, du brände igenom hela mig med en enkel beröring. Du slog undan benen på mig med dina ord, med hur du rörde dig och ditt skratt. När du log mot mig, så som du bara verkade göra när du såg på mig, fick mig att glömma vart jag var och vad jag hette.
Den natten jag frös som mest, då jag desperat försökte linda in min egen kroppsvärme i mig själv, då kom du. Utan ett ord tog du din kroppsvärme och lindade dig själv runt mig. Den första natten med dig minns jag med varma fniss och pirr i hela kroppen. Jag frös aldrig mer den festivalen. Och alla mina kläder doftade du i flera dagar efteråt. Du skrev våran kärlekssaga med dina fingrar över min hud. Du präntade in den på min kropp för alla att se. För mig att alltid komma ihåg. När dagen kom för oss att åka åt två skilda håll, att åka till det vi kallade hem, kändes det som om jag hade drömt allt. Jag föväntade mig att jag skulle vakna upp dagen efter och inte tro på att du fanns längre. Inte tro på att vi någonsin funnits. Och även om den känslan infann sig precis som väntat, var den inte på riktigt. Din doft fanns fortfarande överallt. Det var nästan som om jag fortfarande kunde känna din hand mot mina, din sträva kind som du försiktigt drog över min, dina läppar med allt det fantastiska som trillade ur från dom.

Du var det bästa som någonsin kunde hända mig. Det bästa och värsta, för hur lite vi varken ville det så krossar vi sakta varandra genom att fortfarande ha dom känslorna kvar. Det är som om dina händer fortfarande sitter kvar i mitt hår, där du höll dig fast som om du inte skulle kunna stå om du släppte taget. Mina naglar gör fortfarande halvmåneformade märken i dina axlar, med din rädsla för att om dom försvann skulle även jag det. Det är en destruktiv väg, som jag inte vill gå med någon annan än dig på.

x

Bajsblogg. Skrev ett inlägg som sedan bestämde sig för att försvinna. Fine tänkte jag och skrev ett till, som sedan också försvann. Så då blev jag riktigt irriterad och gick för att sortera tvätt istället. Twittrar som en och annan maniac gör jag däremot. Snacka om beroendeframkallande. Och det är ändå bara skit. Vem bryr sig om att jag håller på att kissa ner mig för att toaletten är upptagen? Nooobody.

x

x

I'm pathetic. Ja, för inte nog med att jag innan ifrågasatte meningen med att twittra, nu sitter jag i det träsket. Jag kan inte hjälpa det, det är ju lätt beroendeframkallande. Och underligt nog har jag tre followers, som jag förövrigt inte har den blekaste aning om vilka dom är. Äsch. Anyhoo. Sitter och grunnar på vad jag ska ha på mig på midsommar. Har två underbart söta klänningar in mind, och det är just det som är problemet. Det finns två att välja emellan.
Så okej, jag behöver hjälp så jag spiller ut det här; Den ena är blommig med en underbar anordning på ryggen och den klockar sig så där fantastiskt runt benen när man vickar på höfterna. Felet är dock att jag tycker att jag ser frenetiskt bred ut över axlarna i den på grund av uringningen som inte existerar. Och så till den andra; den sitter perfekt, och jag menar verkligen perfekt över bröstkorgen och midjan. Hela vägen ner egentligen. Den är vit med broderiblommor över hela. Problemet med den är att tyget är så styvt att den inte alls faller lika fint som den andra.

Vilka problem va? Inte direkt, men eftersom att jag kan stå i två timmar och dra av och på kläder och aldrig kunna bestämma mig, såååå kan jag kanske behöva lite hjälp.

x

Ibland, som nu, gör jag saker jag verkligen inte borde. Jag pratar om saker, med någon, jag egentligen borde släcka lyset på. Mest för att det är fel. Men vem säger att fel inte är rätt? Eller bara allmänt lockande ibland. Men ibland kan det faktiskt bara vara så rätt som fel kan bli. Om ni förstår vad jag menar. Och jag är fel, hela jag. Jag är alltid fel. Kanske inte för alla andra, men för mig. Jag brukar fråga mig själv hur jag ska kunna hitta något, eller någon, som är rätt för mig när det är som det är. Varför dras jag till folk som jag aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, skulle kunna få det att fungera med? Eller till dom jag helt enkelt bara inte kan få. Jag dras till dom självdestruktiva förhållandena. Bara för att känna att jag lever? Det är sant. Jag vill känna att jag lever. Verkligen känna det i varenda liten por, ådra och nerv. Jag vill inte leva i något där allt bara blossar upp en gång och aldrig mer. Att det sedan flyter på som en liten bäck utan minsta hinder eller skarp sväng. Eller betyder det bara att jag är en masochist? Kanske. Allt jag vet är att när jag väl är nöjd med livet, när jag väl blir det, så håller det sig inte länge. Max några dagar i sträck. Sedan kickar något in, oftast bara en gnagande känsla. En känsla av att jag kan göra något annat. Att jag borde göra något annat.

x

AH. Shit i helvetets jävla kiss vad det kliar. Och eftersom att vissa är så jävla ignoranta runtikring mig så händer det inte ett skit. Efter mycket om och men är allergitabletter på väg hem i alla fall. Grattis. Typ två dagar senare. Men sen då, nej svälta får man göra också för det finns inte ett jävla skit hemma. Och det spelar ingen roll hur mycket man trycker på om att man borde gå och handla. Nej det var tydligen jävligt jobbit att lyfta på röven och göra något annat än att pilla på datorn eller motorcykeln. Förlååååt mig då. Och med allt det här så har jag inget till övers för att åka och säga hejdå till min kusin. Kommer vara en grinig liten bitch så jag besparar henne det. Äöäöäöleaölf. Och så regnar det för att passa in på mitt humör. Det saknas bara åska och lite blixtar så skulle det sitta fint.

x

Wo-o-o. Jag är kää-är. Och happy as a clam actually. Fick samtalet om peace and love idag så jag åker om en vecka cirkus. Jag har mest lust att gå runt och sjunga och hoppa. Fick faktiskt till ett litet (längre) glädjeskutt på vägen hem. Men i allt det här braiga ska det såklart finnas något jävligt. Och just nu är det mitt förbannade jävla allergiutslag på halsen. Nässelutslag. När i all världen var jag inärheten av nässlor liksom? Hur som helst. Jag har inga pengar på mobilen förövrigt, så jag kan varken ringa eller smsa till någon som inte har tele2.
Och nu svamlar jag. Och om jag inte hoppar in i duschen nu kommer Moa bli arg på mig. Peace!

x

Svart hål. Musikstil från förr. In love all over. I vad? I ingenting. Soulmate. Han är på andra sidan jordklotet. Varför får någonting man inte måste leta efter? Allt trillar inte ner i knät på en. Svarta naglar. Svarta tår. Ingenting är som det verkar. Är det någonsin? Aldrig för mig i alla fall. Kan inte andas för kläder smiter för hårt. Vill man vara fin får man lida pin. Att andas är överskattat ändå. Varför envisas jag annars? Blodrött mot snövitt. Precis som i sagan. Man ska synas. Man ska höras. Men bara ibland. Ibland är det bara bäst att hålla igen truten. Kläder i högar på golvet. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger jag faktiskt städar. Ordning i kaoset. Oreda i redan. Kär i någon som inte finns. Eller finns han? Även om så har jag ingen chans. Surt. Livet är surt. Man får aldrig det man vill ha och man får vänta alldeles för länge på att få reda på det. Sunt förnuft finns inte. Vem vill inte leva i en dröm? Who am I to dream? Dreams are for fools. They let you down.

x

Just nu pisseregnar det ute. Och jag älskar det. Det blir en snabbis in i duschen för att försöka få av mig den jävliga känslan från igår sedan in en sväng till stan och fördriva tiden lite. Fick hem en katalog från PreOrderShop inför grekland. Det är bara fyra veckor kvar nu. Mindre till och med. Resefebern kommer nog nocka mig när biljetterna kommer. Herrejävlar. Sedan har en timme nu på morgonen spenderats till att dividera lite fram och tillbaka med Kim angående arvika. Mindre än tre veckor kvar till det. Vart tog tiden vägen? Inte för att jag klagar.

(Jag hoppas verkligen att det var sista gången jag behövde säga att jag fått nog. Om inte, kommer jag behöva ta sönder mitt eget hjärta genom att klippa ut dig. Och jag vill inte, jag vill verkligen inte det.)

x

It's like I'm in love all over again.

x

Jag har ingenting att skriva. Hela mitt huvud är fullt med hopplöshet, jag känner det i allt jag gör. Allt jag tänker. Det rinner ut i mina handlingar, i mina ord. Jag börjar uppföra mig på ett sätt jag inte trodde att jag kunde. Ingenting till övers. Jag gick ner i en svacka nu tror jag. Sängen blir min fristad för att reda ut mig själv. Psyket smittar av sig på fysiken. Min kropp tycker inte om det här, den brukar protestera, alltid på samma sätt även.

x

x

Mjahapp. Nu har jag fixat och donat lite här, och det är fortfarande en 40 minuter tills jag tänkte sätta min fot utanför dörren. Drygt. Packningen är klar, jag är redo, jag har gullat med marsvinen, jag har tagit fram allt så inget blir glömt, jag har ätit frukost och borstat tänderna. Börjar bli lite rastlös igen.. Hrm. Jag vet att om jag sätter på tv-spelet dyker det upp en hiskeligt stor risk för att jag inte kommer kunna slita mig i tid och därmed göra något dumt som att missa bussen. Nej tack.

Och nu lyckades jag faktiskt fördriva den lilla halvtimman med något. Hur som helst, nu ska jag faktiskt gå. Med mina löjligt överfulla väskor. hur jag har lyckats är ingen idé att fråga, so just leave it at that.

x

Snart hemgång. Borde packa mer än vad jag gör. Borde nog antagligen äta lite frukost också så att jag inte dör helt totalt på bussen hem. Ingen hemma här, både Emma och Sebbe jobbar. Men jag stal mig en liten stund med Emma imorse i alla fall. Jag kommer sakna dig <3. Men för ovanlighetens skull är det mindre än en månad kvar tills vi ses igen. Puss på det! Nu ska vi se.. fyra timmar kvar tills jag måste klättra på bussen och se fram emot en 6 timmars resa tvärs över landet. Hur kan man se fram emot det?

Anyhoo.. Sitter och lyssnar Håkan. Ganska oundvikligt när jag är där jag är. Ooch nu blev det skrivkramp. Helt tomt i huvudet. Kapuff. "Johnny jag gillar dig, du har ett svart moln över dig". Ja.. jag har ju fått träna på min engelska när jag vart här. Testat på att vara ute tre vardagar i rad. Skrivit söta lappar åt ingen alls. Träffat en som faktiskt förtjänade lappen, men mitt huvud var någon annanstans just då. Blev sådär festival full och rullade runt på gräset. Kysstes med någon jag inte visste att jag gjorde det med. Vidare till nästa hak för att säkerligen dansat fötterna av mig om jag inte börjat må så fruktansvärt dåligt. Hittat en (svenne)banan på toaletten. Hälsat på folk jag nu inte ens minns alls. Springa på gatorna fulla med fniss och kärlek. Och kanske en liter vin var. Och det kändes fruktansvärt fint att vara vid liv.

x

Jag lever, sitter inte överdrivet mycket vid datorn just dom här dagarna, åker hem imorgon och dör en smula på bussen. Har ont i magen av alldeles för mycket nötter just nu. Måste nog gå och lägga mig lite ner. Uh.

x

Urk, så här kan det gå. Både jag och min fina sitter halft utslagna i tystnad vid köksbordet. Blev en snabb sväng på stan för att vinka av två pojkar och köpa lite proviant till ikväll. Med andra ord; middag, chips och läsk. Vi ska förgifta oss själva med vitlöken idag igen. Igår stank det i hela lägenheten när vi kom hem på nattkvisten där. Och ja, vi råkade hamna ute igår igen. Fast när vi skulle gena (och ja, Emma hittade faktiskt!) in på massa smågator så sprang vi på Universal Poplab. Emma fick nippran och vi fick kramar. Trevligt!

Ikväll blir det en hemmakväll. Får antagligen sällskapis av Christian också. Lite av en arvika reunion igen. Nu ska det återgås till korsorden. Puss!

x

Jag vill sitta uppe och se solen gå ner och upp igen. Jag vill känna kjolens tyg svepa runt bara ben. Jag vill pussas med läppar som har tappat känseln efter alkohol. Jag vill gå balansgång på gatstenarna när jag går hem i sommarnatten. Jag vill palla jordgubbar mitt i natten från odlingarna. Jag vill åka på impulsresor utan en aning. Jag vill sitta på en filt i solen och bara vara. Jag vill dansa fram på nattljusa gator. Jag vill somna med en arm om mig. Jag vill sitta på en klippa intill vattnet och grilla. Jag vill jaga mygg för kung och fosterland. Jag vill rulla mig i nyklippt gräs. Jag vill ligga på en trädgren och läsa min favoritbok. Jag vill bo i tält och springa på spelningar. Jag vill drunkna i min musik i nya aspekter. Jag vill binda fina band med nya bekantskaper. Jag vill hitta folk att utforska och skratta med. Jag vill leva på intimitet och leenden.

x

Bilden är från igår. Och idag var det full rulle igen. Eller, nästan i alla fall. Vaknade sent av att en viss Emma hoppade lite på mig. Åt frukost och tog oss in till staden för att fördriva fyra extremt snabba timmar på.. strosande. Fick med mig en fin klänning hem och som en trevlig överaskning så fick jag en valfri kalender på köpet. Hur bra som helst ju, min går ut om bara någon månad. Snacka om tajming. Hur som helst, senare blev det hamburgare (stekta av moi) och vitlökskroketter. Skum blanding må så vara men det var gott. Och det är klart att man inte kan sitta hemma på en onsdag så här. Nej, vi tog kontakt med en gammal vän från arvika som var på lite barhäng. Så det är det vi har gjort, idag igen. Men med mer sällskap denna gång, en extremt överförfriskad kis (som promt skulle kalla sig salongsberusad, men alla vet ju vad det betyder, egentligen) och andra vänner till våran vän. Perfekt kväll, med spårvagn hem, ingen jävla tvåtimmars promenad och glad i magen. Incidenten på spårvagnen var bara löjlig, så den tänker jag inte ens nämna mer än så. Har redan börjat glömma bort den bara för att jag blev så arg i magen. Nu ska jag snart nana med min fina. Skedning på G!

Kom nu på att jag precis skrev ett sådant inlägg som är så fruktansvärt tråkigt att läsa för alla andra. MEN, just nu skiter jag i det! Möhöhö. 

x

Sitter och lyssnar på regnet utanför. Efter att ha sovit mig igenom halva resan och ett efterlängtat mål mat på Burger King väl framme så slutade kvällen med välkomstalkohol på en mysig pub. Och en tvåtimmars promenad hem. Så, nu är jag stel i hela förbaskade kroppen, och Moa, jag kommer inte behöva en powerwalk på länge. Men tvinga mig ändå, för säkerhetsskull. Dags för sängen, åh du mjuka varma säng.

x

Packar och pillar med bilder. Har svurit något grymt mycket över mina blåsor på fötterna så jag har hamnat lite efter med vad jag ska ha med mig imorgon. Ganska mycket för att vara helt ärlig. I'm lost. Rev precis ur allt igen. AH! Jag kommer inte få sova alls inatt. Crap gånger elva. Nej. Nu blir det serious packing time. Måste bara slänga upp en fin liten bild Emil skickade från våran segling. Det här är från när jag satt på bryggan och solade, Josefin kämpade med seglet och Emil gjorde.. ja detta.

x

x