step out of your perfect little world for once
Det tar bara stopp. Ibland när jag ser dig vrids mitt hjärta runt två varv åt fel håll, nerver och artärer slits och förbrukas. Tanken på att inte få vara nära dig, prata med dig eller ens se dig någon annanstans än på inspelade snuttar gör att hela insidan bara ruttnar till en liten askhög. Det här är omöjligt, jag är fullt medveten om det. Är det kanske därför jag så hemskt, och jag menar verkligen att det rinner ut genom varenda por i min kropp av längtan, vill ha det? Jag blir lugn av tanken på att det finns en mikroskopisk chans att det faktiskt kan hända. Jag mer trasig än mina strumpbyxor.
x
Kommentarer
Trackback
