a neverending story

Ibland slår det mig så hårt att jag knappt vet vad det är som slagit mig. Som nu. Det är när jag hittar saker som är dina. Lyssnar på låtar som var då. Lyssnar på oss. Som nu när jag gråter så att jag inte kan andas. Jag sitter på en hög av mina egna kläder och känner hur dropparna landar på mitt knä och rinner hela vägen ner till min häl. Och sekunden då jag tror att det inte kommer mer, då krampar hjärtat ihop sig som om det kommer implodera i vilken sekund som helst. Det är nu det slår som hårdast. Nu när det känns som om jag håller på att förlora dig. Du kommer aldrig förlora mig.

Jag kanske ska möblera om rummet imorgon? Men, jag vill ju shoppa? Och jag ska antagligen träffa Annika också. Och gå i tygaffärer med Karin. Samtidigt som jag vill strosa runt på egen hand. Ta en banan&mango smoothie, glida runt och tänka på annat. Nattens i-landsproblem, för mycket planer, för lite tid. Crap. Jag borde nog dessutom rensa ur min garderob..
Nu vill jag även slå på en film, måla tånaglarna. Men jag borde makeuppa för min långa sovning imorse och sova. Tvätta bort det gamla äckliga sminket först och främst.

Uhärk. JAG VILL HA FÖRNYING! Vår, sommar helst. Göra allt som är planerat! Inte sitta och vänta på ingenting medan vädret fortsätter leka sina schitzofrena lekar. Och allt man vill är att komma ur sina dagliga rutiner. Som jag egentligen inte ens har tack vare mitt jobb. Nu har jag inte jobbat där sen i söndags, och det är länge. Igår var jag med kollegor i alla fall. Ett litet ljus i all dimma. Jag lever inte i något mörker, det är att ta i. Jag har sådan skrivkramp för jag kan inte säga att jag inte är lycklig. Mer eller mindre. Jag har inget egentligt att klaga på, inget att gråta över. Jag kan fan inte ens gråta över något. Känns.. ovanligt.

Nu svabblar jag på om ingenting vettigt. Försvinna i tankar med kakor. Mums.

Det syns verkligen på morgonen hur ur fokus jag är när jag kommer hem från puben. Kläderna har jag droppat på en liten stig efter mig, tröja, klocka, byxor. Allt åker av ett efter ett. Sen har jag fått för mig att jag är hur tyst och duktig som helst inne i köket när jag ska ha lite nattmat. Och klart att jag har städat efter mig! På riktigt ser det mer ut som ett mindre kaos. Lite ost flagnor ligger utspritt över diskbänken, smörkniven ligger och kladdar, oboypulvret har gjort fina mönster mitt i allt annat. Och sen hittar vi mig, på sofflocket med teven på. "Jag ska bara blunda lite" heter det i huvudet. Sedan vaknar man av att någon ringer. Klockan 2. Hoppsan.

Ska ta mig till alvik. Få lite frisk luft i mig. En promenad borde sitta gott efter för många timmar i samma ställning på soffan.

Okej, i stort sätt en vecka sen jag satt här. Har helt enkelt inte haft tid. Inte för att någon sitter och gråter för att jag inte uppdaterar, men man kan ju låtsas? Hur som helst. Nu ligger jag hemma med nackspärr, fruktansvärt ont i ryggen och ont i hals och huvud. Med andra ord leker livet, jag har nästan inte tid att ligga här. Ska nog slå på någon film och tycka synd om mig själv lite mer.

Där ser ni, jag börjar bli lastgammal! Mindre än en månad kvar tills min födelsedag, nu går det bara neråt.

Jaha, köpt jeans och tandborstar. Jag pratade så gott om mina nya tandborstar när jag var på väg hem att Karin började skratta åt mig. Men jag fick en massa fina färger ju! Och jag hatar att prova jeans. Stackars A satt utanför och såg vilsen ut medan jag kutade ut och in, drog av och på. Gnällde och hade mig. Dessutom var det en sådan spegel att man såg sådär extra bred ut. Ännu bättre. Sedan kutade jag till bussen, höll på att halka framför den, och tog mig hemmåt.

Nu har jag faktiskt börjat planera. Duktig jag, ska ge mig en extra kärleksfull klapp på huvudet strax. Med tanke på att jag alltid är världens sämsta med att planera sammankomster. Mestadels för att jag aldrig riktigt har känt att mina vänner skulle passa. Jag umgicks i så olika kretsar att det skulle skurit sig som olja och mjölk. Plus att jag aldrig riktigt gillade att vara något som var sammanlänkat med center of attention. Men nu så, nu är det fanemig dags. Man blir bara 20 en gång, intesant?

Fick ett samtal av Karin där hon gormade att the Killers kommer till Hultsfred. Sen upprepade hon just den frasen kanske tre-fyra gånger innan hon la på luren med lovord att ringa när hon slutat och påminna mig. Om vad? Att the Killers kommer till Hultsfred? NEJ?! Är det sant?

Hur som haver. Stressdusch för att ta sig till solna centrum. Och på tal om inget sådär, så börjar en plan inför mitt födelsedagsfirande ta ordentlig form. Vad det ser ut som nu blir det tre olika "event". Lagom? Släkt och allra närmaste vänner - Närmaste bekantskapskrets - Random vänner och bekanta. Känns som en bra uppdelning om inte annat. Nu ska jag få bukt på mitt hår och kuta till bussen. Den går om en halvtimma.. jag hinner.. inte?

Hm.. jag började faktiskt blogga lite igår. Men sen fanns det inte tid till att skriva klart, och så kastade jag igen datorn och var utanför dörren. Känns som om jag har för lite tid till övers för att skriva ner onödiga saker här. Just nu händer väl inte mycket faktiskt. Jag jobbar. Börjar nog undermedvetet tänka för mycket på nästa vecka. Min födelsedag närmar sig med stormsteg, och det nya året börjar ta sig form. Faktiskt bra också. Nu däremot ska jag ta min sparkcykel och rulla över till Karin för att baka bullar. Haha, helt plötsligt skulle jag fylla 5 istället för 20. Känns bra det här..

Woh, idag har jag skrubbat väggar. Dessutom är jag så förbannat förvirrad att jag åkte in till jobbet en timme för tidigt, vilket resulterade i lite spatserande på stan, vilket resulterade i att jag la undan ett par skor. Uh. Spara pengar var det ja. Men jag måste ju trappa ner? Att sluta tvärt är inte bra för hälsan har jag hört. Hur som helst, förutom mina shopping ursäkter så har jag haft en hyfsat bra dag ändå. Förutom vändan i papperskorgen igen och att jag skrubbade upp fingret när jag tvättade våra äckliga väggar. Men man får ju inte vara kinkig. Nu ska jag sova, för imorgon blir det mer jobb. Fast på ett annat ställe. Jag har tre jobb. Tre? Vad hände? Hur fan blev jag ambitiös helt plötsligt? En sate att smyga på mig sådär. Löning imorgon, därav skosvackan. Tror jag ska dra ut några tusenlappar och pressa ner dom i min fina "lilla" spargris.

Nu babblar jag. Bara för att jag inte skrivit på ett tag så får ni ta detta som en kompensation. Dom som nu bryr sig för att läsa. Puss på er.

Jahapp. Sista natten i Borås och jag BORDE verkligen sova. Men, gör man någonsin något som man borde? Nä. Pillar på Spotify och har sjungit lite kareoke. Har antagligen inte uppskattats av grannarna, men, inte orkar vi tänka på sådana petitesser? Imorgon ska man upp och hoppa klockan nio, för att hinna köpa lite lunch till bussen innan det bär av i fem och en halv timma hem till hufvudstaden. Och jobbet. Hör mig jubla och vifta med vimplar. 

Men efter det kommer söta lilla Malin och möter mig med all min packning för att åka hem till mig och mysa. För ja, jag kommer känna mig ensam nu när jag åker härifrån. Buh.

Igår vart det götet ja. Inte riktigt som vi tänkt oss kanske, men nattens avslut gjorde allt för mig och min fina. Gick på göteborgs nattupplysta gator med lycka och blossande kinder. 

x

Sitter nyduschad i Emmas fina soffa i fina nya underkläder. Håret torkas, läpparna ska målas, sen ska man dra på sig någon glammig trasa och göra götet osäkert. Känns bra det här, ni ska bara veta.

x

Började dagen med att halvt blotta mig för bredbandsgubbar helt nyvaken (med andra ord inte vaken någonstans) i stockholm och slutar dagen med Ett Livsverk i borås. Puss på det.

Jag har världens bästa arbetskamrater. Ba satt ni vet.

Om cirkus elva timmar går min buss. Min buss till min Emma. Jag avskyr att behöva vara borta från henne så här länge. Men, det gör dom gångerna vi träffas så mycket mer intensivare. Uppskattar dom till tusen. Hur som helst. Emma håller räkningen om hur många timmar det är kvar. Jag bara längtar.
Det kommer däremot kännas underligt att vara borta i helgen. Att inte träffa Karin förns tisdag. Uh? Jag har liksom träffat henne varje dag nu känns det som. För vi insåg att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Sen efter ett tag tog vi faktiskt tag i det och gjorde slag i saken också. Hur som helst. Ska sluta gappa och fortsätta packa ihop det sista och röja undan innan dom där förbannade fårskallarna till bredbandsdragare kommer och borrar lite mer hål i mitt huvud. Som imorse inte var nog?

Nej. Det ska bli så underbart att få komma bort härifrån nu i helgen. Och alla planer om året, jag kommer inte se mycket av sverige som det ser ut då. Ser ni mig klaga? No way. Jag är exakt vart jag vill vara då. På resande fot. Bort härifrån. Varsom helst, hursom helst. Bara bort räcker. Mitt sätt att fly? Kanske. Kanske är det även mitt sätt att bearbeta. Mitt sätt att starta om på nytt. Mitt sätt att ta tag i mitt såkallade liv.

Mått lite sisådär idag. Låg i sängen och ojade mig tills klockan blev alldeles för mycket och solen hade gått för långt på himlen. Förflyttade mig då så pass långt att jag hamnade i soffan. En riktig kraftansträngning må jag säga. Lirade lite Guitar Hero tills jag hade kramp i fingrarna och fem låtar med perfect score. På easy såklart, herregud man är väl människa? Sedan fick jag celebert besök av Karin som åt min mat och tittade på min teve. Och sen försvann hon igen. Och det ska jag nog också göra. Med lite mat i magen först bara.
Sedan ska jag faktiskt ta tag i min egen krage och få mig att använda min kamera mer. Med lite fantasi kan man få till vad som helst.

Omvänt dygn är bara förnamnet. Nu dock har jag så pass ont i både mage och huvud att sängen kommer bli en frigörare.
Annars tänker jag för mycket igen, som vanligt. Men det är svårt att inte göra det i vissa fall. Livet rullar på som det ska, ovanligt bra till och med. Men som sagt, vissa saker kommer aldrig få mig att sluta fundera. Som människor. Hur vissa kan.. vara så otroligt vidriga och äckliga. Jag tänker tillbaka på vänner som har kommit och gått, hur jag trodde att vissa skulle stanna för alltid. Tills dom vände bort den fina, underbara sidan man hade lärt känna. Vad gör man då när allt man trodde om en person visade sig vara fel? Jag säger inte att alla är så här. Inte heller att även om man visar upp en sån här sida ibland, inte har en annan, en bättre, som faktiskt är på riktigt. Men tjejer i generalitet, är vidriga varelser. Det är vi som på något eget sätt går bakom ryggen, baktalar, lägger krokben men samtidigt ler och säger hej gumman. Man får välja noga vilka man släpper så pass tätt inpå att dom kan förstöra en. Eller allt man trodde på.

(Nu är jag så otroligt pessimistisk. Och det här är saker jag står för, samtidigt som jag inte alltid basunerar ut det. Just nu har jag en liten dålig minut, kramp i magen och allmänt trött och grinig. Det är ett oorganiserat inlägg, men det kanske kommer ett bättre sen. Kanske. Gonatt på er.)

Guitarr Hero dag idag verkar det som. Väntar på att Karin ska pallra sin lilla rumpa över så att vi kan löka i soffan tillsammans. Imorgon ska jag in och få telefonförsäljare att svettas lite, samt köpa mina boråsbiljetter. För ja, i helgen ska jag till min fina! Och som jag har saknat henne. För mycket för att det ska vara bra tror jag.

Okej, jag har inte orkat uppdatera. Inte har jag något roligt att säga heller.
Mitt år har börjat med att jobba häcken av mig. Fredags blev det även utgång, var tvungen att fira att jag inte stängde en dag av fyra. Blev en bra kväll där plånboken gick plus minus noll. Lördag, söndag och idag har gått förbi hyfsat smärtfritt. Hyfsat blev medel, bara för att igår var en riktigt skit dag då jag hatade mitt jobb över allt. Och människor också.

Men jag har så mycket att se fram emot det här året att det inte kan bli dåligt. Såvida inte allt går käpprätt åt skogen såklart, men så ska man ju inte tänka. Eller hur?

Vaken är jag. Vaknat av missade samtal och intalade meddelanden. Det gjorde en bra start på min morgon. "Så pratar vi om när jag ska hämta dig på flygplatsen." Det var som om någon satte eld på mitt huvud. Sen kanske det blir Borås nästa helg, jag hoppas på det. Tyvärr så är det precis innan lön, så frågan är hur mycket pengar som ligger kvar på kontot.

Idag blir det jobb. Måste nog kila in i duschen nu.

Ett helt nytt år. Och det är nästan fem minuter kvar på den första dagen. Igår var jag så fin att jag inte riktigt vet vad jag ska säga, men att humöret inte riktigt var på topp och att min mobil inte heller ville vara med alla gånger var en annan sak. Men med underbar middag, dålig sång, färgsprakande drinkar, spets under tyllklänningar och skyhöga klackar var början på det nya året och slutet på det gamla väldigt bra.