a neverending story

Jag har ingenting att skriva. Hela mitt huvud är fullt med hopplöshet, jag känner det i allt jag gör. Allt jag tänker. Det rinner ut i mina handlingar, i mina ord. Jag börjar uppföra mig på ett sätt jag inte trodde att jag kunde. Ingenting till övers. Jag gick ner i en svacka nu tror jag. Sängen blir min fristad för att reda ut mig själv. Psyket smittar av sig på fysiken. Min kropp tycker inte om det här, den brukar protestera, alltid på samma sätt även.

x