a neverending story

En slump. Det är en ren slump att jag ens vet vad du heter. Att jag sprang in i just dig av alla tusen människor runt omkring mig. Att du sen frågade mig "vad sägs om en kärleks saga under en varm stjärnhimmel?". Att jag sedan inte kunde sluta leta efter dig vart jag än gick inne på området. Inte för att jag någonsin behövde leta länge. Du var alltid inom synhåll, alltid så nära att din hand nuddade en liten bit av mig. Och varje gång det hände brände dina fingertoppar igenom tyget från mina kläder, du brände igenom hela mig med en enkel beröring. Du slog undan benen på mig med dina ord, med hur du rörde dig och ditt skratt. När du log mot mig, så som du bara verkade göra när du såg på mig, fick mig att glömma vart jag var och vad jag hette.
Den natten jag frös som mest, då jag desperat försökte linda in min egen kroppsvärme i mig själv, då kom du. Utan ett ord tog du din kroppsvärme och lindade dig själv runt mig. Den första natten med dig minns jag med varma fniss och pirr i hela kroppen. Jag frös aldrig mer den festivalen. Och alla mina kläder doftade du i flera dagar efteråt. Du skrev våran kärlekssaga med dina fingrar över min hud. Du präntade in den på min kropp för alla att se. För mig att alltid komma ihåg. När dagen kom för oss att åka åt två skilda håll, att åka till det vi kallade hem, kändes det som om jag hade drömt allt. Jag föväntade mig att jag skulle vakna upp dagen efter och inte tro på att du fanns längre. Inte tro på att vi någonsin funnits. Och även om den känslan infann sig precis som väntat, var den inte på riktigt. Din doft fanns fortfarande överallt. Det var nästan som om jag fortfarande kunde känna din hand mot mina, din sträva kind som du försiktigt drog över min, dina läppar med allt det fantastiska som trillade ur från dom.

Du var det bästa som någonsin kunde hända mig. Det bästa och värsta, för hur lite vi varken ville det så krossar vi sakta varandra genom att fortfarande ha dom känslorna kvar. Det är som om dina händer fortfarande sitter kvar i mitt hår, där du höll dig fast som om du inte skulle kunna stå om du släppte taget. Mina naglar gör fortfarande halvmåneformade märken i dina axlar, med din rädsla för att om dom försvann skulle även jag det. Det är en destruktiv väg, som jag inte vill gå med någon annan än dig på.

x