a neverending story

HAHA. Jag twittrar. Bara komiskt.

x

Okej, dagen blev inte så påfrestande som jag trodde. Än så länge är det inga övertrasserade trakasserier. Och jag har äntligen fått träffa min väns pojkvän! Han finns på riktigt! Och han är mer än godkänd, minst sagt. Och jag har ingenting att skriva. Ingenting vettigt. Har vart en jättefin dag och veckan verkar bli bra den med. Längtar för mycket för att det ska vara vettigt till nästa vecka. Måste få tankarna på annat. Bara måste.

x

Att längta efter ett annat par läppar när ens egna möter ett annat par är inte rätt. En fransk film om en pojke som vill vara en tjej står på i bakgrunden. Orkar inte titta, orkar inte lägga ner intresse i handlingen. Ser bara pojkens förtvivlan speglas i hans ögon varenda gång jag vänder mina mot tvn. Jag lägger ner för dagen. Imorgon kommer bli påfrestande.

x

Moa!

x

Att ett namn kan orsaka ett sådant slag i magen är ju bara löjligt. Ett namn, på en inbjudan, där det brukar stå ett annat, får mitt huvud att snurra ett varv extra innan det stannar i rätt vinkel igen. Jösses.

x

Det spritter bokstavligt talat i fingrarna. Att vara på g, att göra något med mig själv. Jag har precis kommit hem från det jag älskar mest. Att resa, andas och se en helt ny plats, ett annat liv. Träffa människor som pratar ett annat språk, där man kan prata sitt modersmål och dom tittar på en som om man vore helt sjuk i huvudet för att dom inte förstår. Hur man än vänder och vrider på min, kanske ganska vridna, syn på livet så finner jag mig ändå alltid att trivas när jag är på väg. Om jag så är på väg till jobbet, en fika med en kär vän, eller bara åka till en stadsdel där jag inte satt mina fotavtryck tillräckligt många gånger. Så det är väl därför jag sitter med minst tio stycken flikar med nya jobb som ska sökas. På riktigt den här gången, inget skit som ska hamna i min "skickat" korg. Den här gången ska jag komma iväg, komma bort från startblocket. Igen.

x

Tired as ever. Ja. På vägen hem hann jag stoppa minst tre irritationsutbrott, kämpa med att klämma igen min stackars väska, köpa godis för mina sista mynt, få en stressattack, drutta på rumpan på tåget, sova mot en främmande karls axel, halvt drutta på rumpan igen när jag skulle försöka skynda mig mot bussen och fika med Josefine. På vägen hem höll jag på att ta livet av mig, så jag gick raka vägen från dörren till sängen. Eller, jag kissade först. Väskan står kvar i hallen, kläderna ligger i en hög bredvid. Försöker att inte somna. Inte sova. Inte sova. För i helsike.

x

En yr höna är vad jag är. Stressad så att jag har ont i magen. Åker till flygplatsen om tjugo minuter. Suck it Sverige! Skicka sms kan jag fortfarande. Så hör aaav er om ni saknar mig.

x

Jag har lite lätt panik. Fick nyss reda på att jag faktiskt ska på middag i helgen. Fancy middag med familj. Förfrågan om jag hade en klänning. Oh shit om och om igen gick i en lång ramsa i mitt huvud. Går fortfarande. Jag har redan resfeber så att mitt huvud är helt fuzzy, plus att jag inte riktigt vet hur jag ska lyckas pussla ihop min packning i min minimala väska. Så det här gjorde INTE saken bättre. Ska försöka lugna ner mig lite med ett bad. Försöka åtminstone.

x

Okej. Jag suger. Skulle hem tidigt igår, var tillåmed nära på att inte åka dit alls. Men jag tog mig i kragen och hängde med alla böffar, gamla som nya, till en liten källarlokal tre våningar ner. Efter att alla hade fått mjuka upp sig med billig cider och öl så var det som det alltid blir med böffar. För mycket röj för att det ska vara bra för en. Så min "tidiga" kväll slutade i att jag satt på seven eleven med min lilla böna Ester och slafsade i mig pasta kvart över fyra på natten. Med ett dunkande huvud av extrem dålig luft i sex timmar så tog jag mig hem och dog.

Och idag har jag flexat mina stora feta muskler (hrkm) och flyttat runt möbler i mitt rum. Alltsammans medan Josefine låg i min säng, åt nybakta bullar och drack cola. Ja, jag hade ju trevligt sällskap i alla fall.

x

Idag är jag trött. Riktigt ordentligt trött. Behöver en dusch och en massa socker för att komma igång igen. Om ens det kommer hjälpa. Glädjebubblet igår har lagt sig och fräter nu sönder min mage. Fantastiskt. Ska nog försöka komma HEM tidigare än tänkt idag. Orkar inte köra en all nighter, det klarar dom nog utan mig. Frågan är nog mer nu om jag kommer komma dit överhuvud taget. Jo. Säkert. Måste bara bli på G igen. Får väl få mig själv att tänka på annat genom att vänta på ett samtal som aldrig kommer komma. Igår var hur bra som helst, i can say it over and over again. Men på vissa aspekt var den bara.. rent ut sagt underlig. Som min kalasfulle föredetta klassvän. En annan filur som var ovanligt kryptisk, fast han brukar vara busenkel att läsa av. Osv. Ska gå nu. Träffa släkten. Woho.

x

Jag kan inte hjälpa mig själv att le. Jag ler tills jag får kramp, sen ler jag lite mer. Och jag borde väl inte bli så glad av det lilla, men jag kan inte hjälpa mig själv. Det blev en bra kväll ikväll. På gott eller ont. Och ja, jag kanske inte borde men jag kommer ändå alltid försöka stjäla en kram eller en stund (eller en puss på kinden) av honom så ofta som jag bara kan. Som ikväll. Och hur kan någon klandra mig, när han ler så fint mot mig varje gång vi ses. Hur ska jag kunna låta bli? Hur?

x

Har spenderat dagen mycket i min egna värld. Låg i gräset i vasaparken och kände hur solen brände genom jeansen. Sov lite halvt mot en skjortbeklädd axel. Mestadels så har jag bara öppnat minnesbanken och låtit allt trilla ur. Tog upp telefonen för många gånger för att bläddra ner till nummer som jag egentligen borde ta bort. Blev farligt nära att skicka iväg sms till fel personer också. Men jag lyckades hålla mig. Sen sket det sig. Och jag får leva med konsekvenserna. But hey, sen när gjorde jag inte det?

x

Hösten är här. Den årliga förkylningen har kommit och börjar gå. Jackorna är tjockare och inget man bara stoppar i väskan utifall att. Varma drycker lockar mest för att kroppen fryser till av det oväntade kalla vindarna. Mössor börjar pryda huvuden och halsar drunknar i stickade halsdukar. Man söker sällskap för natten, inte för nöjes skull, bara för lite intimitet och värme. Inte mer, inte mindre. Man stoppar ner fötterna med tjocka strumpor i conversen, bara för att man vägrar inse att sommaren praktiskt taget är slut. Vilket den är. September är den första höstmånaden hur mycket man än önskar att den inte vore.

x

Ingenting kommer ut när jag försöker skriva. Bara osammanhängande skit. Har haft en bra dag idag i alla fall. Hagaparken mitt i natten är för creepy för mig konstaterade jag. Sliten över vad jag ska packa till England. Kan bli lite vad som helst vad det verkar som nu. Kommer säkert glömma något som är behövligt. Som underkläder. Skulle vara.. att sätta mig själv i en jobbig situation. Hur som haver. Ska försöka slå ihjäl tankar med sömn nu.

x

Började skriva ett inlägg. Raderade den sista meningen. Fortsatte. Raderade två. Plitade ner lite mer. Raderade allt. Blir irriterad på mig själv. Sitter och dumglor på den blinkande pinnen och det blanka arket. Känner hur sans och vett flyr ljuset och gömmer sig bakom stängda dörrar. Orkar inte bry mig. Drar täcket över huvudet, stoppar kudden i munnen och skriker för allt jag har. Och inte.

x

Den 13e Oktober spelar han på Debaser. Jag känner att jag vill vara där. Men jag känner även att min ekonomi inte kommer klara det. Mindre roligt, skulle vara magiskt att få se honom live. Förhoppningsvis kommer det fler chanser.

x

help him fade away
it's written in the kite
i want to get through the hope mans land and get to town
it's been a long long long walk
to talk talk talk talk talking to you
i'm down on my knees
reminding you, please
"talk a little bit better"

x

Dagen har inte bestått av mycket. Samtidigt som den har. Värmde min mestadels konstanta nedfrusna kropp med vanilj latte. Placerat min fanny på ett lädersäte och låtit sommarens sista solstrålar hetta i mitt ansikte. Sprungit skrattande emellan raderna av mat för att hitta vit toblerone. Rullat omkring på den minsta skatebord jag någonsin sett. Insett att någon annan än den man som har krupit in under mitt skinn faktiskt skulle kunna komma och sweep me off my feet. Hostat lungorna ur mig, funderar på när det är dags för mina stämband att ge upp. Nu däremot, borde jag äta. Men att laga mat åt sig själv utan aptit är ingen större hit faktiskt. Jag hatar att ha rätt ibland. Och nu vet jag, på riktigt. Mycket bättre att få reda på det så här istället för att behöva se det.

x

Inget mer trapphäng det här året. Men vad gör det, jag fryser ju häcken av mig redan nu. Fina Kim fyller år idag, 20 stora år. Om man räknar att det är söndag nu, vilket det tekniskt sett är. Min Moa är hemma tillfälligt, för att imorgon lämna mig. Igen. (Din mamma!). Jag åker till London om 11 dagar, och jag kunde inte längta mer. Elva långa dagar kvar. Jag har blivit halvt döv på grund av konstant lock för öronen. Ikväll fick jag klä upp mig lite, komma ur mjukisstassen jag blivit fördömd till. Förövrigt jag är fortfarande halvt medvetslös i min sjukdom. Bye now.

x

Inget mer än soffnötande och kurerande ikväll. Klockan är tolv, jag ska få i mig lite glass, gå på toa och fortsätta glo på heroes. Imorgon är jag förhoppningsvis fit nog för att kunna få undan skiten från mitt rum. Jag är grymt sugen på att möblera om även, men det får vänta tills jag har lite mer krafter till övers. That's all the fun for now. Det vill säga inte mycket alls. Känner mig fortfarande halvt medvetslös. Fuck this.

x

x

Det är lite bättre. Världen är inte riktigt lika diffus som den var igår.

Nu blev jag länkad en video som en stor bloggare har gjort. Jag visste faktiskt inte ens om att hon existerade i början, och jag klandrar inte mig själv heller. Hon är ointressant, arrogant, självgod och bortskämd. Och det slår mig att man blir som man umgås. Eller så är det bara ett släng av "lika barn leka bäst". Nu förstår ni nog ingenting, och nej, det är antagligen inte meningen. Jag hyser bara agg mot dom som tror sig så mycket bättre än alla andra. Dom som letar minsta lilla fel för att kunna kasta det i ansiktet på dom och känna sig stora, starka, snyggare och bättre. Känna sig överlägsna. Jag vet att alla säger att det anspelar på ett fruktansvärt dåligt självförtroende, men det är sant. Vem behöver göra sådant annars? Dom som öser skit över personer inför andra människor, är det för att dom ska framstå som så mycket bättre? Okej, många snackar skit. Alla snackar skit om någon nångång, men oftast bara för att få ventilera lite. Eller bara för att få vara ärlig. Men när en person inte har något annat att säga än skitskitskitskitskitskit om folk så länge dom inte följer den personens normer i livet, då är den bara tragisk. Nästan så att man kan tycka synd om dom. Nästan. Men helst skrattar man bara åt dom.

Det finns alltid någon som snackar skit om dig. Alltid. Men orkar man bry sig? Nej. Låt dom prata, låt dom försöka bevisa för alla andra hur mycket bättre dom är. När allt dom egentligen gör är att smutsa ner sig själva. Det är ingenting man orkar lägga energi på. Att bry sig om dom mindre människorna. Inte jag i alla fall.
Och nu har jag svamlat klart. Puss.

x

Halvt medvetslös är vad jag är för tillfället. Det gör ont överallt, bokstavligt talat. Knaprar vitaminer, värktabletter, febernedsättande, rubbet. Allt för att bli frisk. Helst till imorgon. Om inte annat, i alla fall må lite bättre tills imorgon. Sedan kan jag ligga utslagen resten av helgen. Fortfarande bitter över att jag inte var någon annanstans än på min soffa ikväll. Det bästa med min situation är väl det faktum att jag inte riktigt har någon tankegång övers till mina ältanden. Bara till den saken att det värker i hela min kropp. Perfekt. Dags för mer pillerknapranden. (Jag har sluppit ifrån febern i alla fall, peppar peppar ta i trä.)

x

Sjuk är jag. Och nej, jag har inte svininfluensan. Så trött på att alla är så jävla hispiga över det. Dör jag så dör jag. Let's leave it at that. Hur som helst. Det suger att vara sjuk idag. Teddybears på Berns var inplanerat, alternativt Topshop event med efterfest på Spybar. Istället ligger jag hemma med uppsvullna halsmandlar och ett mosigt och dåsigt huvud. Så just nu är jag glad över att jag har en arbetsintervju på tisdag, att jag åker till london om tolv dagar och.. ja inte mycket mer. Resten är skit. Allt om honom är skit.

x

x

Vart igång hela dagen. Vart ute och gått från halv tre tills jag kom hem vid nio. Nu äter jag glass och tittar på Heroes. Vill inte prata om gårdagen. Den började riktigt uruselt, men det blev bättre framåt att kvällen led mot sitt slut. Börjar planera inför resan nu. I'm longing for it.

x