i wanna say something today:
Nananananana, jag har skaffat nytt nummer. Nananananana, jag har skaffat ny blogg. Om ni ber snällt kanske jag säger vad båda är. Om ni har tur kanske ni får svaret på i alla fall en av dom. Puss heeeeej.
tell me what the fuck's going on?
Jag är inte helt ärlig med er. Jag finns knappt här längre. Känns som om jag ska dra till med en nystart, både i datorn och telefonen. Jag har knappat på den här sidan i två år. Mitt liv sen två år tillbaka finns nerpräntat just här. Kanske därför har jag valt att inte fortsätta här. Just nu i alla fall, återstår att se om jag längtar tillbaka eller inte.
Annars då. Jag lever, trott eller ej. Idag ska jag till läkaren, än en jävla gång, sen ska jag kasta mitt simkort åt hajarna. Eller nej, kanske bara peta ner det i en soptunna så inte någon stackars and dör på grund av min glädje.
i've looked everywhere for me
- då och då blir jag så övertygad om att hela världen blivit tyst att jag vill skrika för att testa den
- jag inbillar mig att vara förälskad när jag egentligen inte ens darrar lite i knäna när han går förbi
- så ofta som jag gör illa mig, och så sällan som jag faktiskt upptäcker det med detsamma
- saker jag drar till med visar hur lite skam jag egentligen har i kroppen
- jag är en cynisk, bitter och ostimulerad 21 åring, lägg på en nolla så har ni den riktiga åldern för en sådan person
- att vänta till sista sekunden med saker och ting bara för att se vad som skulle kunnat hända
- när det har gått som längst så blir jag livrädd för mig själv, bara för att jag inte vet om jag lever
- jag bryr mig nog egentligen inte
"hey, i'm about to fuck you over"
Hörrni, det är just typiskt mig. Jag velar i timmar innan jag väl drar på mig ett par skor för att gå ut nuförtiden. Mest för att det är så snorigt halt ute att jag helst av allt skulle vilja dra på mig ett par skridskor. Men som sagt så velar jag omsorgsfullt innan jag går ut. Och inte FAN hjälper det. Inte bra för mig att sitta vid datorn, men en kvart kan jag faktiskt avvara. Jag har då spenderat gårdagskväll/natt på akuten och fått göra det mesta övningar (som mest liknade ett gympapass, för att vara helt ärlig), rullas igenom en surrande munk och sitta med en sexig krage. Med andra ord har jag lyckats halka på denna dödsfälla som sprider sig längs hela stockholm, och inte nådigt heller. Hjärnskakning var min verdict, så nu får jag inte jobba varken idag eller imorgon. Helst inte veckan ut. Freakin' fantastic. Jag ska gå och dö lite mer nu.
see, i can tell
Trött. Huvudet i två bitar. Jag vet inte vad som hände förut. Det är som om något fortfarande svarar till det där bekanta, och med impulser kan det bli som det blir. Får försöka skjuta undan den här värdelösa känslan i magen och tänka på annat. Inte för att det är alltför knepigt i dagens situation. Är lite halvt nervig över imorgon, samtidigt som jag håller på att avlida av kviller i magen. Just nu slängde jag en blick på klockan och upptäckte att den faktiskt är halv fem på eftermiddagen. Jag har alltså tillbringat en hel massa timmar till en massa onödigt rabalder. Så jag skiter i detta, slänger in en bild på den efterlängtade sommaren och går och dör en stund.
asking if you'll change your ways
Okej, jag sitter inte vid datorn längre. Tillrättelse; jag sitter aldrig vid MIN dator längre. Jag jobbar, jag kommer hem, äter och sover. Bryr mig inte nämnvärt om vad som händer utanför heller just nu, jag kämpar mest med att komma tillrätta och hitta min plats i gänget som jag har hamnat med. Gillar däremot statusen med sysselsättningen i rasterna, frukost på mornarna och fri frukt whenever. Vi har det bra, så att säga. Men jag har inget att skriva, och det lär inte komma mer intressant inom dom närmaste dagarna. So, bye fuckers.
i hear in my mind all of this music, and i breaks my heart
En sådär oförskämt bra dag har jag haft. Förutom att jag missade mina förmiddagsplaner genom att snooza i en timme. Gjorde mig inte så mycket, för solen sken i mitt ansikte när jag vaknade och det var så pass varmt att jag slet av mig halsduken det första jag gjorde när jag gått utanför porten. Sen att jag var en liten nervös räka hela bussresan dit och höll på att dö när jag insåg att jag inte alls skulle intervjuas av den jag trodde. Rätt som det var hade jag klivit ut ur porten ut på gatan igen och tog ett stort högt skutt rakt upp i luften följt av ett lätt tjut (YES, SUCK IT!). Var vuxen och åkte direkt till banken för att öppna ett nytt konto, mötte upp mister linder och njöt av resten av årets första vårdag. Slutade med middag på vapiano och hemgång. Gråter varje gång jag tar av mig skorna på grund av mina skavsår, men just nu försöker jag bara smälta att jag faktiskt lyckades. Jag ska gå och lägga mig som den lilla ärta jag är, så jag är pigg och alert imorgon. Äntligen är jag på väg någonstaans.
and it breaks my heart, it breaks my heart
En kyla som var så påtaglig att man nästan kunde ta på den, om inte halka och slå sig riktigt hårt. Uppkastad i famnen som ett ägg och fick inget say alls om vart vi skulle. Hålla hand utan vante tills fingrarna förlorat känseln till max. En rödaktig måne som stod så lågt att den nästan nuddade gatorna. Applåder till den enda tjejen som gör att det inte blir en total korvfest. Känna den stickande röken fastna i lungorna och sakta stiga mot taket. Kollektiva känslovågor mellan hysteriskt fniss och frånvarande tystnad. Ben och armar slängda i ett virrvarr om varandra, huvuden i knän och fötter på bröstkorgar. Att somna i en gemenskap och vakna till tindrande sol. Promenera hemåt med skavsår och hålla sig vaken genom släktgalej. Blöda näsblod och sitta med huvudet mellan benen för att få världen att sluta snurra. Fint att avsluta helgen exakt som den började.
Imorgon händer det förhoppningsvis grejor. Jag är nervös, såklart (riktigt jävla ordentligt faktiskt, vad tror ni om mig?) men är samtidigt glad att jag bara kommit så här långt. Hoppas på det bästa och ska ta fram den bästa(?) sidan hos mig och sedan hålla i tummar och tår så hårt att dom trillar av.
at the first sight you just might be the right one
Det sägs att solen kommer titta fram imorgon igen, så en runda för att starta dagen vore verkligen inte helt fel (inte för att låta som en klämkäck hurtbulle, för det fungerar inte riktigt för mig). Annars så har varit ovanligt produktiv idag. Sökte jobb tills fingrarna domnade, motionerade (HAHA), tvättade och styrde ihop en middag utan dess like. Today, i'm fucking brilliant. Typ. Man kan ju alltid önsketänka om inte annat. Imorgon måste jag till gamla jobbet och planera lite inför nästa helg med mister Linder som ska kila runt i dom läckra jobbkläderna. Jag själv däremot tänkte slå mig ner vid ett bord, ta mig en kopp te och titta på.
take my hand and close your pretty eyes
SOL. Jag har vart på promenad, ska strax iväg och handla för festmåltid ikväll (för idag fyller min älskade farsgubbe ååår) och man kanske skulle slänga på en tvätt. Jag har 5 flikar av potentiella jobb som ska sökas även, men det får vänta i någon timma. När solen inte är ute och glimmar längre...
since i always wanted, i always wanted you
Jag funderar på varför jag alltid blir så förbannat rastlös när jag är på väg hem. När jag står på tunnelbanan och åker över bron så slår samma tanke mig i stort sett varje gång; jag skulle kunna gå omkring tills jag tappade fötterna. Det är mörkt, tyst och fridfullt. Tankarna flödar över och jag fångade stora fluffiga snöflingor i mina öppna handflator. Sprang in i Hannah när jag strosade runt i väntan på att bion skulle börja. Den Hannah jag har tusentals bilder på, där vi flamsar framför en kornig webbkamera. Jag kan fortfarande börja skratta tills jag gråter när jag tittar igenom allt, humorn har i alla fall inte ändrats. Det värmde i magen att se henne igen. Det var ett tag sen sist. Inte för att våran vänskap vacklar för det, vi klarar oss på det sättet, vi vet vart vi har varandra.
25 cigarettes in a chain and I don’t usually smoke at all
tired of being alone at night
Jag är inte världens mest stabila just nu. Höll på att halka och slå ihjäl mig i backen på väg mot tunnelbanan, blottade häcken för halva skanstull när min väska fastnade i tröjan (fast det var faktiskt inte hela världen) och kom hem till ett förjävligt besked. Annars då, jag har snor som proppar upp mina bihålor riktigt ordentligt och jag är fortfarande halvt döv på grund av konstant lock för öronen. Så jag försöker hitta det fina i dagarna så mycket jag bara kan nu. Som att det var soligt och fint ute idag, mister Linder ringde från ett strålande london och sa hej, jag hittade en hundring i min plånbok som jag inte hade räknat med i min budget, jag fick ett minimini nagellack från åhlens give-away hörna och det vankas bio med stort sällskap imorgon.
no problem here though
Såklart att jag är sjuk, igen. Som att dom dagarna jag fick att må prima skinka bara var en teaser och att någon nu pekar på mig och säger "gotcha!". Konstant lock för öronen och mina bihålor ska vi inte ens börja med. Så när jag som mest ligger och tycker synd om mig själv i sängen ihoprullad som en liten korv så ringer mister linder. Från london. As if i could feel worse (jag vill också åka boooooooort).
Annars då. Frustrerad. Trött på alla pretentiösa idioter där ute med näsan upp i vädret. Hycklare som blånekar sig själva för att se bättre ut i deras egna ögon (även alla andras).
hello
...
