a neverending story

Omvänt dygn är bara förnamnet. Nu dock har jag så pass ont i både mage och huvud att sängen kommer bli en frigörare.
Annars tänker jag för mycket igen, som vanligt. Men det är svårt att inte göra det i vissa fall. Livet rullar på som det ska, ovanligt bra till och med. Men som sagt, vissa saker kommer aldrig få mig att sluta fundera. Som människor. Hur vissa kan.. vara så otroligt vidriga och äckliga. Jag tänker tillbaka på vänner som har kommit och gått, hur jag trodde att vissa skulle stanna för alltid. Tills dom vände bort den fina, underbara sidan man hade lärt känna. Vad gör man då när allt man trodde om en person visade sig vara fel? Jag säger inte att alla är så här. Inte heller att även om man visar upp en sån här sida ibland, inte har en annan, en bättre, som faktiskt är på riktigt. Men tjejer i generalitet, är vidriga varelser. Det är vi som på något eget sätt går bakom ryggen, baktalar, lägger krokben men samtidigt ler och säger hej gumman. Man får välja noga vilka man släpper så pass tätt inpå att dom kan förstöra en. Eller allt man trodde på.

(Nu är jag så otroligt pessimistisk. Och det här är saker jag står för, samtidigt som jag inte alltid basunerar ut det. Just nu har jag en liten dålig minut, kramp i magen och allmänt trött och grinig. Det är ett oorganiserat inlägg, men det kanske kommer ett bättre sen. Kanske. Gonatt på er.)