and i, i need that heart


Ibland slår det mig så hårt att jag knappt vet vad det är som slagit mig. Som nu. Det är när jag hittar saker som är dina. Lyssnar på låtar som var då. Lyssnar på oss. Som nu när jag gråter så att jag inte kan andas. Jag sitter på en hög av mina egna kläder och känner hur dropparna landar på mitt knä och rinner hela vägen ner till min häl. Och sekunden då jag tror att det inte kommer mer, då krampar hjärtat ihop sig som om det kommer implodera i vilken sekund som helst. Det är nu det slår som hårdast. Nu när det känns som om jag håller på att förlora dig. Du kommer aldrig förlora mig.

x

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0