a neverending story

Tired as ever. Ja. På vägen hem hann jag stoppa minst tre irritationsutbrott, kämpa med att klämma igen min stackars väska, köpa godis för mina sista mynt, få en stressattack, drutta på rumpan på tåget, sova mot en främmande karls axel, halvt drutta på rumpan igen när jag skulle försöka skynda mig mot bussen och fika med Josefine. På vägen hem höll jag på att ta livet av mig, så jag gick raka vägen från dörren till sängen. Eller, jag kissade först. Väskan står kvar i hallen, kläderna ligger i en hög bredvid. Försöker att inte somna. Inte sova. Inte sova. För i helsike.

x