here we are fighting, hiding the scars
Det är lite bättre. Världen är inte riktigt lika diffus som den var igår.
Nu blev jag länkad en video som en stor bloggare har gjort. Jag visste faktiskt inte ens om att hon existerade i början, och jag klandrar inte mig själv heller. Hon är ointressant, arrogant, självgod och bortskämd. Och det slår mig att man blir som man umgås. Eller så är det bara ett släng av "lika barn leka bäst". Nu förstår ni nog ingenting, och nej, det är antagligen inte meningen. Jag hyser bara agg mot dom som tror sig så mycket bättre än alla andra. Dom som letar minsta lilla fel för att kunna kasta det i ansiktet på dom och känna sig stora, starka, snyggare och bättre. Känna sig överlägsna. Jag vet att alla säger att det anspelar på ett fruktansvärt dåligt självförtroende, men det är sant. Vem behöver göra sådant annars? Dom som öser skit över personer inför andra människor, är det för att dom ska framstå som så mycket bättre? Okej, många snackar skit. Alla snackar skit om någon nångång, men oftast bara för att få ventilera lite. Eller bara för att få vara ärlig. Men när en person inte har något annat att säga än skitskitskitskitskitskit om folk så länge dom inte följer den personens normer i livet, då är den bara tragisk. Nästan så att man kan tycka synd om dom. Nästan. Men helst skrattar man bara åt dom.
Det finns alltid någon som snackar skit om dig. Alltid. Men orkar man bry sig? Nej. Låt dom prata, låt dom försöka bevisa för alla andra hur mycket bättre dom är. När allt dom egentligen gör är att smutsa ner sig själva. Det är ingenting man orkar lägga energi på. Att bry sig om dom mindre människorna. Inte jag i alla fall.
Och nu har jag svamlat klart. Puss.
x
