everything looks perfect from far away


Började skriva ett inlägg. Raderade den sista meningen. Fortsatte. Raderade två. Plitade ner lite mer. Raderade allt. Blir irriterad på mig själv. Sitter och dumglor på den blinkande pinnen och det blanka arket. Känner hur sans och vett flyr ljuset och gömmer sig bakom stängda dörrar. Orkar inte bry mig. Drar täcket över huvudet, stoppar kudden i munnen och skriker för allt jag har. Och inte.



x


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0