you shouldn't even be here
Jag hatar att vara sjuk. Fet i huvudet och raspig i halsen. Har sovit och pressat ner föda i min ömma hals bäst jag kunnat idag. So, jag ska nu återgå till mina sysslor och lämna datorn ifred.
but we're not sorry
Har blåmärken lite här och var. Var så uttorkad på tunnelbanan att jag satte i mig en brämhults på fem röda. Ikväll ska jag och Ola sätta i oss fin middag och sedan hälla i oss öl tills vi inte vet vad som händer längre. Med resten av jensen crewet (dvs dom som inte har stadigt, eller ostadigt, sällskap).
Och. Och! jag känner att detta inte var värt det. Sju månader sedan sist men jag kände att det kunde gått fler månader än så. Nej, den här natten kunde vi hoppat över.
Nu ska jag fortsätta puttra, för jag är förbannad. Måste försöka andas lite.
(Puss på dig gurkin)
when did i become such a hypocrite?
Just nu kan jag inte vara mer tacksam mot Ola som har preparerat mitt kylskåp med fina ölflaskor. Och för att det var toffelkväll för min far och hans vänner (som jag förövrigt underligt nog var inbjuden till). Så jag sitter ensam och filosoferar, stör grannarna med väldigt hög musik och sörplar ur en av dom gröna flaskorna.
i am so delusional, with every move i die
Upptäckte att jag inte hade något annat än vriden skit om mig själv att skriva. Och ja, det är det jag brukar kladda ner här men det som just plitades ner var lite väl. Ögonlocken börjar bli tunga men inte av sömn. Jag borde sova men det verkar ganska lönlöst. Dags för försök nummer tre i alla fall. Wish me luck.
so i won't be waiting for the fall
"Inom 30 minuter spränger vi för tillbyggnaden av tvärbanan.. klick." Var ungefär det senaste jag gjorde. La på luren i örat på den automatiska rösten som varnar innan dom spränger. Som om jag inte kände när dom sätter igång med sina leksaker ändå. Annars då. Mamma ringer och väcker mig. Sedan får tingsrätten för sig att ringa och fortsätta störa min fina morgon. Jag måste sluta sitta uppe hela nätterna. Men det blir ju så svårt att låta bli när någon som bor tvärs över atlanten helt plötsligt är inloggad. Man tar varje chans man kan för att få prata lite. I snart sex är har vi känt varandra. Vad hände med tiden? Kändes som bara några månader sedan jag fick en flörtkula med en fin text på tryckt i handen, bara sådär i förbifarten. Inte flera år. Hursom, jag ska sluta vara nostalgisk och sätta dagens planer i verket. Fortsätta kanske mer.
there's no turning back
Ett ångbad kan göra vem som helst till en trött höna. I alla fall mig. Kommer kunna fånga flugor med käften snart på grund av för många gäspningar efter varandra. Och mer än så kan jag inte skriva. För jag vill inte. Och jag har absolut ingenting att säga heller. Förutom att helgen blir nog fin. Satsar på det. Puss.
you're like a strawberry avalanche
Jag krashlandade idag. Efter att ha suttit och pratat bort natten på ett allmänt känt hak så var det drags att dra sig hemåt när folket runtomkring började önska god morgon. Kom hem och tänkte vara vaken. Det sket sig. Jag har sovit bort den här dagen lika lätt som det är att halka på röven utomhus just nu. Sjukdomen börjar lura lite genom halvt svullna halsmandlar och ett disigt huvud. Men (förutom att jag är så jävla långsam på att skriva inlägg ibland) så fyllde faktiskt Josefine år idag/igår. 20 år gammal är lillskiten nu. Jag säger grattis igen, och hoppas på att du är jävligt nöjd över att jag inte fick för mig att ringa imorse och skråla för full hals. Tårtan däremot, den kommer kan jag lova. Utan sång.
you're the kind of man i'd take home to my mama, if my mama was dead
Egentligen vill jag nog inte att idag ska finnas. Blev en alldeles för blöt och sen kväll igår. Väntade mig en bakfylla av värsta sort, istället är jag mest bara energilös och trött. Hoppade över efterfesten igår och det ångrar jag inte för en sekund. Even so så var det en väldigt, väldigt bra kväll igår. Mycket hände, men så kan det gå när lilla Jessica får i sig alldeles för mycket.
i don't care how you do it, just..
Lite för mycket tankar snurrar fram och tillbaka i huvudet. Påverkar sömnen också, vilket gör det ännu lite mer snurrigt.
(Funderar fortfarande på om det faktiskt hände på riktigt eller om det var något mitt lilla huvud fantiserade ihop).
i tried to give you up, but i'm addicted
Händelserik kväll. Lämnade stackars Josefine ensam i vrårna på spy där hon blev uppvaktad från alla håll och kanter medan jag själv satt och lekte nervvrak bak i disken. Att ha paniken rinnande ner längs ryggraden på en sådär, arbeta upp adrenalinskjutet till tusen för att sedan en kvart senare låta allt brista. Fick massa socker nertryckt in i käften och lite nyp i kinderna för att färgen skulle komma tillbaka. Blev gullad och daltad med lite också, men just just då var jag bara tacksam. (Att jag egentligen ville stolpa mig ut till en annan plats och krypa in i en annan famn just då var en annan femma). Allt jag just nu egentligen kan tänka på är hur förbannat glad jag är. Lyckoruset susar fortfarande genom kroppen. Med något väldigt dåligt kommer tydligen något fruktansvärt bra. Det var antagligen på grund av att jag var hög på socker vid tillfället, men jag vågade! Bara det är en bedrift när det gäller mig kan jag lova. Måste ge lite credd till Josefine som så envist pushat mig ur mina leriga startgropar.
Nu däremot hör jag hur grannarna tappar saker, barnen skriker, alarm går igång överallt. Jag vill sova, men jag ska till hälsokontrollen om en fyra timmar så det är bara att glömma och drömma.
(Jag fick honom iaf, den jäveln. Hoppas någon sätter på honom bakifrån, riktigt brutalt. Pungröv.)
seems like once again i have to greet you with goodbye
Irritationen har fått min kropp att sticka lite här och var. Jag vill bara kasta ut allt, samtidigt som jag egentligen inte alls vill det. Varför ska jag säga allt till någon som ändå aldrig kommer lyssna, aldrig kommer bry sig och faktiskt ta in det man säger? Å andra sidan ligger allt och gror innuti mig, jag irriterar mig något fruktansvärt och mundiarrén slår till lite då och då.
Imorgon kommer Josefine få mina tankar åt andra håll. Kanske får jag kramas lite också, you'll never know and i'll never tell. HA, fuckers.
pins and needles
Har glidit runt på mitt älskade söder idag. Suttit och tagit igen tid med Malin som var förvirrad (som vanligt). Tittat på folk som strosat götgatsbacken upp och ner för att sedan åka hem och skriva in lite uppgifter i datorn. Gratis hälsoundersökning är på G, men jag är lite orolig över att mina värden ska vara åt helvete. Lite rädd för blodprov även, hur löjligt det än må låta.
through my textbook
Jag är helt tingly i hela kroppen. Nästan precis så som man blir när man inser att man tycker om någon. Det pirrar överallt, ända ut i fingertopparna.
(Jag har saknat dig. Men om det var ett år vi behövde för att hitta tillbaka, är jag glad att året äntligen är över. Nu kan vi börja om igen, och bli så mycket mer än förut.)
do you spell addict with your own name, then it's time to quit
Vältrar mig i soffan medan ps3an går varm. Perfekt söndagsyssla. Orkar inte prata nämnvärt mycket med någon heller. Har skickat ut ännu lite mer jobbansökningar. Om jag får det ena kan ni slå er i backen på att jag kommer bli en miss fattybombom. Hur ska jag kunna säga nej till stans godaste chokladtårta var och vareviga sekund? Självdisciplinen gick och gömde sig. Chefen kommer hitta mig i ett hörn med choklad i stort sett överallt och ett fånflin över hela fejjan. Ja, det kommer gå bra det här.
don't look at me like that
Vet inte om det var den plötsliga vågen av tidig fylla på tom mage som gjorde att mitt humör började bölja som på en och annan klimakteriekärring. Det var väl när jag knäppte till av en liten skitsak som gjorde att jag överreagerade i det mesta. Jag gör det fortfarande. Jag kanske inte borde träffa någon ikväll. Men varenda liten nerv i min kropp vill ut ut ut. Min sms funktion fungerar bättre än någonsin vilket oroar mig lite. Med fyllefingrar kan jag råka skicka iväg vadsomhelst till vemsomhelst. Det här är en typisk kväll då jag ger in till minsta lilla nyck jag får för mig. Vilket kan gå hur som helst. Helvede.
i'll carry you this way for the whole time
Såklart jag inte gick. Han fyllde trots allt bara 17, så jag tog väl det som en ursäkt. Nu ångrar jag mitt val lite, men jag har en känsla av att han förstår varför jag väljer att inte dyka upp där. Plus att jag känner mig helt manglad. Förstår inte hur jag kunde bli så förstörd av en såpass lugn kväll. Förhoppningsvis hämtar jag mig till ikväll och är på G igen, om inte, så går jag säkert ut ändå.
and when i go out tonight i'm going home alone
Funderar på om jag har vitaminbrist eller något annat fånigt, för så förvirrad jag har vart dom senaste dagarna är inte riktigt normalt. Inte ens för mig.
Och det här gick inte alls. Ska dra på mig paltor och sticka ut huvudet. Kanske resten av kroppen hänger med också. Puss
can you really belive it?
Funderade precis över vad jag ska göra med kvällen. Kom på att "jag kan ju bada!" innan jag snabbt insåg att jag redan gjort det idag. Vad jag annars har lyckats med idag är att jag har; jävlats med grannarna med mitt hoppande i en halvtimme/40min, rullat runt på golvet i något man ska kalla "träning", på något sätt triggat igång brandalarmet, stått på nästan och trillat på rumpan under min lugna promenad runt sjön och några andra mindre missöden. Men det är fint, jag har haft en dag med mig själv och jag har faktiskt njutit av den. Imorgon ska jag ut och dansa. Dansa dansa dansa. Vad som helst kan hända en fredag som den som kommer.
i think i better run
Vaknade sent till smspipande. Har nu gått runt i lägenheten någorlunda förvirrad de senaste timmarna. Ska nog ta mitt hopprep och göra så att grannarna vet att dom lever. Kan dom gott ta efter vad jag får ta av deras djävulsungar. I might be back.
Update: Jag lever. Knappt. Ligger på golvet och rullar. Ska nog rulla in i duschen nu.
if you're crossing the street, i might be there
Det är ju nästan löjligt hur en dag kan gå åt helvete innan man ens klivit upp ur sängen. Och vetskapen om att det fortfarande kan bli värre.
