a neverending story

"Inom 30 minuter spränger vi för tillbyggnaden av tvärbanan.. klick." Var ungefär det senaste jag gjorde. La på luren i örat på den automatiska rösten som varnar innan dom spränger. Som om jag inte kände när dom sätter igång med sina leksaker ändå. Annars då. Mamma ringer och väcker mig. Sedan får tingsrätten för sig att ringa och fortsätta störa min fina morgon. Jag måste sluta sitta uppe hela nätterna. Men det blir ju så svårt att låta bli när någon som bor tvärs över atlanten helt plötsligt är inloggad. Man tar varje chans man kan för att få prata lite. I snart sex är har vi känt varandra. Vad hände med tiden? Kändes som bara några månader sedan jag fick en flörtkula med en fin text på tryckt i handen, bara sådär i förbifarten. Inte flera år. Hursom, jag ska sluta vara nostalgisk och sätta dagens planer i verket. Fortsätta kanske mer.