a neverending story

Irritationen har fått min kropp att sticka lite här och var. Jag vill bara kasta ut allt, samtidigt som jag egentligen inte alls vill det. Varför ska jag säga allt till någon som ändå aldrig kommer lyssna, aldrig kommer bry sig och faktiskt ta in det man säger? Å andra sidan ligger allt och gror innuti mig, jag irriterar mig något fruktansvärt och mundiarrén slår till lite då och då.
Imorgon kommer Josefine få mina tankar åt andra håll. Kanske får jag kramas lite också, you'll never know and i'll never tell. HA, fuckers.