a neverending story

Vet inte om det var den plötsliga vågen av tidig fylla på tom mage som gjorde att mitt humör började bölja som på en och annan klimakteriekärring. Det var väl när jag knäppte till av en liten skitsak som gjorde att jag överreagerade i det mesta. Jag gör det fortfarande. Jag kanske inte borde träffa någon ikväll. Men varenda liten nerv i min kropp vill ut ut ut. Min sms funktion fungerar bättre än någonsin vilket oroar mig lite. Med fyllefingrar kan jag råka skicka iväg vadsomhelst till vemsomhelst. Det här är en typisk kväll då jag ger in till minsta lilla nyck jag får för mig. Vilket kan gå hur som helst. Helvede.