a neverending story

Såklart att jag är sjuk, igen. Som att dom dagarna jag fick att må prima skinka bara var en teaser och att någon nu pekar på mig och säger "gotcha!". Konstant lock för öronen och mina bihålor ska vi inte ens börja med. Så när jag som mest ligger och tycker synd om mig själv i sängen ihoprullad som en liten korv så ringer mister linder. Från london. As if i could feel worse (jag vill också åka boooooooort). 

Annars då. Frustrerad. Trött på alla pretentiösa idioter där ute med näsan upp i vädret. Hycklare som blånekar sig själva för att se bättre ut i deras egna ögon (även alla andras).