a neverending story

Trött. Huvudet i två bitar. Jag vet inte vad som hände förut. Det är som om något fortfarande svarar till det där bekanta, och med impulser kan det bli som det blir. Får försöka skjuta undan den här värdelösa känslan i magen och tänka på annat. Inte för att det är alltför knepigt i dagens situation. Är lite halvt nervig över imorgon, samtidigt som jag håller på att avlida av kviller i magen. Just nu slängde jag en blick på klockan och upptäckte att den faktiskt är halv fem på eftermiddagen. Jag har alltså tillbringat en hel massa timmar till en massa onödigt rabalder. Så jag skiter i detta, slänger in en bild på den efterlängtade sommaren och går och dör en stund.