a neverending story

Jag är inte helt ärlig med er. Jag finns knappt här längre. Känns som om jag ska dra till med en nystart, både i datorn och telefonen. Jag har knappat på den här sidan i två år. Mitt liv sen två år tillbaka finns nerpräntat just här. Kanske därför har jag valt att inte fortsätta här. Just nu i alla fall, återstår att se om jag längtar tillbaka eller inte.

Annars då. Jag lever, trott eller ej. Idag ska jag till läkaren, än en jävla gång, sen ska jag kasta mitt simkort åt hajarna. Eller nej, kanske bara peta ner det i en soptunna så inte någon stackars and dör på grund av min glädje.