a neverending story

Hörrni, det är just typiskt mig. Jag velar i timmar innan jag väl drar på mig ett par skor för att gå ut nuförtiden. Mest för att det är så snorigt halt ute att jag helst av allt skulle vilja dra på mig ett par skridskor. Men som sagt så velar jag omsorgsfullt innan jag går ut. Och inte FAN hjälper det. Inte bra för mig att sitta vid datorn, men en kvart kan jag faktiskt avvara. Jag har då spenderat gårdagskväll/natt på akuten och fått göra det mesta övningar (som mest liknade ett gympapass, för att vara helt ärlig), rullas igenom en surrande munk och sitta med en sexig krage. Med andra ord har jag lyckats halka på denna dödsfälla som sprider sig längs hela stockholm, och inte nådigt heller. Hjärnskakning var min verdict, så nu får jag inte jobba varken idag eller imorgon. Helst inte veckan ut. Freakin' fantastic. Jag ska gå och dö lite mer nu.