a neverending story

Så sitter man här lite för sent på kvällen och filosoferar för sig själv. Började skriva ett halvt debatterande inlägg med mig själv om ett visst ämne som alltid är uppe på tapeten, men jag valde att markera och radera. Orkar inte ta tag i det helhjärtat. Jag kommer mena vissa saker som pikar till dom som läser här, men dom som jag vill ska ta åt sig mest kommer antagligen inte ta åt sig alls. Så det känns onödigt i detta tillfälle. Måste lära mig att vissa människor aldrig kommer förstå, inte ens om man dunkar det i huvudet på dom med tyngden av tegelstenar. Det spelar ingen roll hur mycket dom tror sig veta, eller inte veta för den delen. Det kallas frustrerande och ingenting jag känner för att röra runt i för mycket. Annars då. Året har börjat fint. Jag kommer på mig själv att le i tid och otid för mig själv. Grät lite igår till bion, men det är irrelevant. Veckan börjar ta sig och ja, den ser bra ut! Wähelalel.