don't call my name, i'm not your babe
Jag är väldigt reserverad vad det gäller känslor. Fysiskt är det mesta inga problem, om jag har kysst dig kanske den största faktorn i det var att jag var hångelsugen. Att jag har kysst dig någon gång betyder verkligen inte att jag är din. I något anseende alls. Du har med andra ord ingen rätt att krama på mig när helst du vill bara för det. Inte heller slabba ner med slem även när jag vänder bort huvudet och puttar bort dina händer från mina. Är jag ute med vänner och träffar på fler människor är jag inte den som slänger in mig i ett hörn för att inte prata med någon utan bara sitta och gosa. Konversera med nya bekantskaper, skratta och kasta sig in i hetsiga disskutioner är en passion. Förväntar du dig att du kan ta det ifrån mig ska det vara mycket till. Väldigt mycket. Jag är mycket för kroppspråk. Du kommer märka om jag vill göra något mer. Jag tar minsta lilla ursäkt för att få röra mig närmare. Dra handen genom ditt hår, få hej-kramen att hålla bara några sekunder längre än vanligt. Lyser jag upp när du är i närheten, håller jag mig inom en närmare radie av dig hela tiden och ler jag sådär extra när vi pratar? Se signalerna och du förstår vem det är jag vill ha och inte.
