gentle impulsions shakes me, makes me lighter

Ostimulerad. Ostimulerad. Och lite mer ostimulerad. Önskar just nu att jag var på ett helt annat ställe.

Tänker alldeles för mycket. Har alldeles för mycket tid till övers för sådant skit. Tankarna drar alltid åt samma håll, hur mycket jag än stretar och sparkar mot vilket annat håll som helst. Till och med nu så sitter jag där, med den molande värken i magen och funderar på vart fan jag ska ta vägen. Året började stormig och fick mig att fokusera på så mycket annat ett tag. Men när allt det ebbade ut så slog det där mig så mycket hårdare. Så nu sitter jag på den där vingliga pelaren yet again och letar efter balanspunkten. Jag trodde det räckte med ett JA eller NEJ. Men nu när jag har fått ett av svaren inser jag att det det bara var början. Men det absolut värsta av allt är att det här är en one man show och det börjar slita ut mig till grunden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0