a neverending story

Kravlar runt bland massa prasslande, sönderklottrade papper. Ser ungefär likadant ut som man kan tänka sig. Satt precis och surfade in mig på hemnet där jag hittade mina farföräldrars hus. Jag visste mer än väl att dom ska flytta, att dom köpte lägenhet för några dagar sedan och jag tycker att det är något av det bästa dom kunde göra. Men. Nu när jag ser alla rummen ligga ute för alla att se så svider det till i hjärtat. Jag har vuxit upp där. Jag har samlat sniglar med Niklas, även om det var han som fick ta i alla för jag tyckte det var för äckligt. Jag har klättrat i päronträdet åtskilliga gånger, och trillat ner nästan lika många. Gömt mig i den stora bollformade busken mitt på tomten och lekt troll. Suttit i uthuset och lyssnat på regnet som smattrat mot taket. Kastat runt med småkusiner tills dom skrek av skratt. Firat min student. Så ja, det svider.