a neverending story

Slår ditt nummer för att sitta tyst när du väl har svarat. Du går ut på balkongen och tänder en cigarett. Tunnelbanans lugna rassel vaggar in mig i ett lugn. Du trampar för att behålla värmen i fötterna mot den iskalla betongen. Jag andas tyst och blundar. Du visslar på en melodi jag inte känner igen. Jag försöker stämma in. Du skrattar tyst åt mina menlösa försök. Blodet rusar mot kinderna trots att du inte är där för att se. Tunneln kommer till sitt slut och jag vrider blicken mot boststadshusen närmast spåren. En gestalt syns på våningen högst upp. Det skarpa ljuset från vardagsrummet skär mot den sammetssvarta natten. Det är som om någon har målat dit dig. Jag tappar andan för en sekund. Du tar ett djupt halsbloss. Jag lägger min hand mot rutan. Lättare än en sommarbris går orden mot mitt öra. "Jag älskar dig". Jag dör en smula inombords och du går in för att låsa upp dörren för mig.