a neverending story

Du vet inte hur stolt jag är över dig. Jag är din hönsmamma som klappar förtjust i händerna så fort du tar ett stapplande steg mot att lyckas. Det spelar ingen roll hur mycket du ramlar, hur mycket du krockar i dina hinder. Du tar dig alltid framåt på ett eller annat sätt och det är det enda som räknas. Det går inte snabbt, det gör det sällan. Men just det faktum att även när det tar stopp, när vissa sätt inte fungerar längre så hittar du ett annat. Och det är just det som räknas. Att du inte bara ger upp, lägger dig ner och väntar på att tåget ska göra slut på dig. Jag älskar dig, och jag kommer alltid finnas här för dig. Precis som dom där första dagarna när vi bara låg på varsin soffa och åt klementiner till one tree hill. Som när vi åkte buss för första gången. Som när du ringde mig och gormade som du gör att du satt på tunnelbanan. När du sa att du hade skaffat dig ett jobb. Listan går lång och kommer fortsätta längre. Bara du förstår hur bra du är, och hur stark du faktiskt är.

x