a neverending story

Jag är mållös. Jag vet inte vad jag ska säga, eller måste jag skrika? Måste jag gestikulera så att vaser välter från sina platser och dörrar smäller in i väggarna? Jag har vänt på situationen i alla tänkbara vinklar, vridit och ställt ifrån. Hur skulle jag kunna få det sagt på ett annat sätt, när jag har sagt det på alla sätt som skulle kunna finnas? När orden tar slut vill jag bara ta tag i mitt hår och dra ut det från rötterna. Bara för att make a point. Jag vill gnissla tänder tills dom är nerslitna, stampa och skrika tills rösten tar slut. Jag vrider upp volymen för att få slippa tänka, hör inget annat än basen i musiken. Vill inte känna annat än kroppen som vibrerar i takt till tonerna.

x