i don't care, as long as you're near me
Panik. Grät hela vägen hem. Magen vände sig ut och in. Sparkade vårdslöst på dom blöta löven. Halkade. Hade god lust att sitta kvar.
Jag provade att äta middag, men efter tre tuggor snörde hela strupen ihop sig och allt var på väg upp igen. Jag är ändå inte hungrig så det spelar väl ingen roll, men jag borde bli orolig. Petar i mig yoghurt nu bara för att. Har stängt av telefonen, orkar varken prata eller kommunicera via den just nu. Facefuck chatten är det jag nöjer mig med. Och myspace. Fast där lyssnar jag bara på musiken, så det räknas inte. Twitter är med lite på ett hörn, men jag kommer ledsna i vilken sekund som helst. Som nu, nu åkte flikhelvetet bort. Blöder på benet gör jag tydligen också. Och min lilltå gör helvetiskt ont. Lyckades väl smälla i den någon gång. Fint. Höll på att snubbla in i minst tre personer under gången från spärrarna till rulltrappan i fridhemsplan också. Jag får väl lära mig att inte vrida på huvudet så mycket och se vart jag går istället.
(Hur fan skulle någon kunna tycka om mig efter att ha sett mig äta? Det är inte vettigt..)
x
dont worry bout it, or... your maner might take some getting used to, but after a while its almost cute!
