i think i better run
Lite overkligt är det fortfarande. Jag har aldrig haft mycket till övers för kändisar. Dom är människor som alla andra. Helt vanliga i många fall, bara med huvudet alldeles frenetiskt uppblåst. Men igår fick jag träffa en av dom som JAG blir lite till mig för. Eller så var det bara för att det var just overkligt som jag blev så swept off my feet. Eller kanske det faktum att dom var helt vanliga killar. Och dessutom faktiskt var väldigt trevliga.
Det här skrev jag för en massa timmar sen. Sju timmar och fyrtio minuter enligt min blogg. Jag har hunnit få tilt i huvudet och saltat ner mina kinder. Helt bakslag från igår. Kanske så det går, lycklig igår, olycklig idag. För att jämna ut skiten?
x
Kommentarer
Trackback
