you're a lie and a cheat


Det går av ren automatik. Väggen åker upp snabbare än jag knappt hinner få fram ett sista hulk. Så är allt okej igen. Jag sysselsätter händerna med att plocka undan lite disk, ordna till den oexisterande röran i hyllan, kanske lösa lite korsord. Jag ler lika fint som alltid när dörren öppnas. (Livet är fint, är det inte?).

x


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0