a neverending story

Jag har inte vart där sedan du slutade. Det var konstigt, även om jag inte var där under den tiden vi faktiskt kände varandra. Helt ärligt har jag inte vart där mycket överhuvudtaget sedan jag flyttade. Men när jag i min stress och aggerssion klev av tunnelbanan och stormade fram på gatan så poppade du in där. Som solen när den reflekterades i en förbikörande bil och bländade mig för en sekund. Jag funderade lite snabbt och förbjudet om du var hemma, och hur du mår nuförtiden. Nu när jag sitter och räknar på fingrarna inser jag att det snart är ett halvår sedan sist. Hur gick tiden så fort? Kanske bara så att jag slutade tänka på dig. Det var bäst så, för egentligen är du ett svin. Du var i alla fall. Men det är väl så det är, och det var väl därför jag inte kunde sluta tänka, inte kunde sluta le tillbaka. Jag får skylla mig själv. Men lite skyller jag på dig. Bara för att jag kom och tänka på dig, en solig kväll som denna.