a neverending story

Okej. Även om jag faktiskt inte vet om du läser här fortfarande måste jag bara säga att allt mellan oss är så fruktansvärt löjligt. Det är en ytterst löjlig situation. Och jag förstår faktiskt inte, var det inte du som föreslog att vi skulle börja om från början? Men sen dog allt bara. Det fastnade liksom vid starten, som aldrig blev någon start på något nytt. Så fick jag det där smset av dig, jag svarade men fick inget mer. Det var den sista gången vi hördes. Sedan såg jag dig på skivan. Jag såg dig undvika mig. Andra såg dig undvika mig. Och helt ärligt så förstår jag inte. För det är klart att jag såg svart då. Det är klart att jag ville börja om på nytt igen, bygga på något som skulle bli vårat igen. Men nu vet jag inte om jag vill det, för vem vill bygga något med någon som vänder sig åt andra hållet? Då gör jag hellre samma sak. Men jag saknar dig. Bara så du vet. Men du om någon vet att det inte har stoppat mig från att gå vidare heller. För man kan inte stå kvar på samma rostiga spik och ha ont föralltid. Men vill du börja om som du sa, eller fick jag allt om bakfoten? För om jag inte fick det, let's try again. Gör om gör rätt så att säga. Eller är hela den här texten en dum idé från min sida bara?