a neverending story

I detta nu tror jag inte att jag riktigt finns. Letar intresse hos människor där jag underliggande vet att det inte finns något att intressera sig i. Ångrar mig oftast för sent och springer åt andra hållet. Sovsällskap har vart överskattat de senaste gångerna, jag sover nog hellre själv. Har ingen egentlig lust till att göra något heller. Längtar mest till sommar, på riktigt. Hoppas på peaceandlove och PIP. Väntar på att greklandbiljetterna ska trilla ner i brevlådan. Drömmer om den där oresonliga kärleken som bara verkar existera när solen står högt på himlen och dagarna är ljusa långt in på kvällarna. Den kärleken man inte förstår någonting av, men som man bara trasslar in sig mer och mer i tills man ligger blödande och lycklig på en skogsväg någonstans. Det ska kännas att vara lycklig. Annars är det inte på riktigt.

Det jag tänker på när jag skriver ner det här är bara han. När jag satt med hopplöshet i kroppen och klappade min vän på ryggen när hon kräktes på trappan utanför konserthuset. Plötsligt var hon inte kvar under min hand längre, jag sköt efter mest för att jag inte ville att hon skulle falla och slå sig fördärvad mot gatstenarna och där var han bara. Och det visade sig att det var jag som skulle falla den natten, och slå mig fördärvad mot dom kalla stenarna. För det var aldrig lätt med dig. Jag ville ha dig när jag inte kunde få dig, och alla gånger däremellan. Men kom du för nära då ville jag bara vara så långt borta från din kroppsvärme som möjligt. Det slutade i något trasigt som varade i flera år för mig. Men det som nu har stigit ur askan av det som var är att du är något av ett personligt valium för mig. Med dig kan jag falla ner i ett svart hål och bara för ett tag glömma allt om vad jag heter och vem jag är. När du spelar på din gitarr, leker med mitt hår eller bara ligger med huvudet i mitt knä. Men jag säger inte att du driver mig till vansinne vissa gånger heller, men det blir en balans mellan allt det andra. Och det behövs, det är det som får mig att vilja ha kvar dig i mitt liv, i mitt huvud. Det är det som får mig att ringa till dig när nätterna är som svartast bara för att försäkra mig om att du faktiskt existerar. Det är därför texterna om dig aldrig kan sluta rinna ut genom mina fingrar och ut på tangenterna. Och den här låten är din för mig.