and i'm craving this disaster


"och hon visste att så fort han kom in här,
segerviss med sina ljusa ögon och sin smala kropp
så skulle hon vara förlorad och dras med.
och att lättnaden hon skulle känna
i hans närhet bara var tillfällig.
att hålet i magen aldrig lät sig mättas.
att baksmällan skulle vara så mycket längre än berusningen.
hon förberedde sig på det värsta."


(det kommer aldrig sluta passa in på mig. även om det antagligen aldrig passat så bra som det gjorde då.)


x

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0