a neverending story

Det har varit en bra dag idag, från vissa aspekt. Men annars, har det varit åt fanders. Kvällen kunde inte avslutats bättre med öl och barhäng på DC. Och en rolig typ som meddelade att han jobbade åt 118 800. Man var tvungen att fråga om han fick några riktigt vakumfyllda frågor. Jag kan väl säga, ring dit och fråga vart mekonomen i falun ligger. Jag hade ganska kul åt det. Men då är ju jag som jag är också, inte fullständigt hemma. Inte alla hästar i stallet. Inte alla pommes på tallriken. En skruv lös, eller två. Vad man nu kan hitta på för olika sätt att säga det på så är alla antagligen lika sanna. Ta't med en nypa salt folks!

Varför ska man behöva bli rädd när man går hem om natten?