a neverending story

Jag fick spel igår när jag kikade runt lite för att titta ut möjligheterna att mina favoritband skulle spela i Sverige inom en snar framtid. För ja, tror ni inte båda ska det?! Jag satt och hissade, fnissade och pep för mig själv. Saken är bara den att jag vet inte om jag är så sjukt pepp på att åka på tre festivaler i rad. Eller rättare sagt, nej det är jag inte. Så jag håller tummarna för att ena bandet ska ta sitt förnuft till fånga och spela i mitt badrum. Eller på någon av dom andra festivalerna också. Kanske mer troligt. Hur som haver så börjar Arvika släta ut sig nu. Har fått svar och det ser omåttligt ljust ut. Det ska bli kul, för iår följer Moa med också så jag blir inte lika ensam som jag var ibland förra året. Hade bara mig själv att skylla, åker jag ensam får jag väl räkna med konsekvenserna?

.. vaknade av att min mage höll på att vrida sig ur mig. Jag förstår inte vad som har hänt, varför har jag ont hela tiden? Om det är något som har gått fel kommer jag.. gömma mig under sängen och sparka mig själv i huvudet. Jag jobbar säkert för hårt även om jag inte borde. Måste gå av nu. Ta det lite lugnt och låta min kropp återhämta sig ordentligt.