a neverending story

Just idag är jag inte trevlig. Just idag är ett svart moln konstant placerat över mitt huvud. Så, med en hel trave filmer och en halv flaska cola har jag låst in mig i mitt rum. Jag funderar verkligen helt seriöst på att anta erbjudandet och åka till London. För vad har jag här att göra? Stanna inlåst i mitt rum resten av livet? Nej. Jag har ingen att stanna för. Inget jobb, ingen lägenhet som håller mig tillbaka. Bara min egen osäkerhet inför framtiden. Nu ska jag vara en sån där negativ bitterfitta, men jag trivs inte här. Kanske tror, eller mer hoppas, jag på att om jag skulle hitta någon som skulle få det här att verka mer som ett hem än vad det är nu. Men ju mer jag läser in i det tror jag att det är relativt meningslöst. Det är dags att ta sig härifrån. Dags för mig att ge mig av så att säga. Kanske är det min bitterhet som säger det, men.. nej. Jag ska hålla tyst.

(and, i miss you, even if i don't want to and it kinda sucks that you live in another country. there you have it.)

x