a neverending story

Jag är så jävla trött. Trött trött trött. Men det pirrar på något underligt sätt i mellangärdet på mig. Mår jag dåligt eller är det något annat? Jag har spenderat dagen med tvätt, runda på stan, träffa arvika pussar och packa. Nu kastar jag in handduken för idag. Det har förövrigt min far redan gjort. Han försökte tappert hålla mig sällskap, men nu ligger han utslagen och snarkar ner min musik i soffan. Och jag gråter nästan när jag inte kan hålla gäsparna borta. Nu slog det mig precis att om 24 timmar ganska exakt bär bilen av till arlanda. Herrejeez. Vi åker verkligen snart. Det känns verkligen inte så. Snart slår resfebern mig som en blixt från klar himmel. Och jag kommer vara en riktig pain in the ass för Moa. Stackarn. Hoppas lite rumpa väger upp det lite senare. Man kan bara hoppas. (SNUSK!)

x