a neverending story

Alla hjärtans dag. Jag trodde att jag skulle ta livet av mig, med långpanna och hela köret. Jag höll faktiskt på att börja lipa i slutet av passet, när jag blev tillbedd att jobba över en halvtimma. Men jag bet ihop och gjorde det. För sen hade jag en så jävla bra kväll. Jag tror att varje gång jag börjar umgås med Sara igen blir jag som pånyttöfdd. Nu träffade jag den typen av människor jag hängde med förr i tiden. Och det kändes bra, för man kan vara vem man vill. Klä sig hur man vill, och ändå är det ingen som tittar ut en, pekar ut en och pratar skit. Eller, klart det finns vissa, men inte som det var när man var en trångsynt tonåring. Hur som haver. När jag hade skiljts åt från Moa skuttade jag fram, sjöng med i Ipodens döva toner och log så mycket att jag trodde att jag skulle villa runt utan att se något.

Men nu, ska jag sova ruset av mig och bereda mig på jobb. Jej.