a neverending story

Hm, jag kanske inte finns när jag inte skriver i min blogg? Alltså finns jag inte när jag har ett liv utanför datorn. Fast, denna helgen har jag i stort sett bara sovit och jobbat. Gått upp lagom till att det är dags att dra sig till arbetet för att fylla magen med föda och sedan jobba. Idag var det lungt och skönt, hade stängingen klar när den skulle vara klar. Kom däremot hem för en halvtimma sen. Hur skumt låter inte det på en skala? Slutade klockan 12, kom hem 4. Men eftersom att dom bonade om golvet i restaurangen satt jag kvar ett tag. Och höll stackars saten M sällskap. Lekte lekar och bolmade cancerpinnar. Lagom roligt, mest eftersom att imorgon kan jag sova hela dagen om jag nu känner för det.
Jag är en sådan söt och gullig person som verkligen stannar, inte sant?

Hur som helst. Nu är jag trött. Och lagom.. rund om fötterna så att säga. Dessutom är jag så sjukt öm i svanskotan. Vattenkriget urartade kanske, även fast det praktiskt taget var slut när jag blev dränkt. Ska daska på en film och somna. Så kanske min analkande huvudvärk får för sig att gå och dö istället. I hope soooo.