a neverending story

Just nu är jag bara så jävla trött. Och inte för att jag gick upp klockan sex imorse för en kurs där vi ändå fick vänta och sedan knallat på stan tills klockan blev halv sex. Jag är bara så jävla trött. Trött på att när man tror att allt har hamnat på rätt köl så drar det åt helvete igen, för då bevisar personer hur fel man har. Och jag hatar min situation jag sitter i. Inbetween allt! Mitt tålamod är åt helvete, tydligen inte bara i väntan på en fungerande telefon. Jag vill veta nu, hur jag ska veta vart jag ska gå. Ska jag stå här och stampa tills jag tappar huvudet i diket? Samtidigt som jag vet.. att jag måste ta det lite lungt. Låta svaret komma av sig självt. Men ni anar inte hur det kliar i fingrarna, ända från tårna kliar det, att skriva en rad eller två på min icke fungerande telefon.