if it's not rough it isn't fun


Att det ska vara så jävla svårt. Jag har mina egenheter, verkar framförallt visa sin fula nuna när det gäller killar. Pojkar. Män. Vad fan man nu ska kalla dom. Och jag? Nej jag blir bara så otroligt frustrerad. Blandat med pirr i magen och ångest. Varför kunde jag inte stanna i det stadiet där jag bara var allmänt ointresserad i att vara intresserad? Men jag antar att jag inte har sådan tur. Har jag väl aldrig. Åt helvete med att tänka sönder saker. Åt helvete med att tänka överhuvudtaget.

x

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0