a neverending story -

i'll be that person untill my dying day

Kings of Leon - Revelry är vad som räddar min tankegång just nu. Jag vill bara falla ner i sängen och sluta tänka, men jag kan inte ligga ner. Det får mig att må illa. Rastlösheten tar kål på mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det som kliade så fruktansvärt i fingrarna vann, och nu vill jag bara krypa ner i min portmonä och knäppa låset om mig. Samtidigt som all den här känslan av hopplöshet och oförmåga kommer från det. Inte just det man kan tro, utan från så mycket annat. Det bildade ett stort nystan av lim som satte sig i hjärtat av mig. Tröttheten min kropp utsänder hindrar mig från att kuta ett varv runt bromma.

Mest i brist på annat. Mest för att sluta tänka och känna smärtan i både bröstkorg och otränade ben. Bara springa tills jag inte vet vart jag har hamnat, där bara falla ner på en isig gräsmatta och begrunda himlen. Känna hur mina hjärtslag sakta men säkert återgår till en någorlunda normal rytm medan fukten letar sig in mellan kläderna. Notera hur kroppen får mindre och mindre känsel, tills man bara är ett par ögon någonstans i världen som blickar upp mot något bättre.

x

2009-02-12 @ 22:05:53 Insikt Permalink

Kommentarer

Trackback