it's nothing more than a nostalgic panic attack



Testar min fars gamla telefon och ser om den fungerar bättre än min gamla skrotpryl. Inte direkt, menyknappen fungerar inte så det ser ut som om jag blir utan mobil ett tag till. Hittade däremot lite gamla sms från sisådär tre-fyra år sedan. Ett av dom från mitt ex. Skrattretande nuförtiden. Just då blev jag bara helt furious. Däremot så funderar jag på hur jag blev så blind. Jag tänkte inte alls, dansade nästan endast efter hans pipa. Ibland då och då tittade väl ljuset fram och jag tog mig i kragen. Men så hände något och jag trillade tillbaka. Och så tog det slut. Och hej, jag lever fortfarande. Sundare än då. I alla fall när det gäller att ha någorlunda koll på vad jag mår bra av och inte. Toodels.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0