a neverending story

Ett stycke moshög som försöker kommunicera. Det är vad jag är just nu. Mjäkig som jag är behövs det ingenting för att jag ska bli rund om fossingarna. Dessutom är jag inte van alls vid att få i mig lite för mycket några dagar i rad, så det är inte direkt konstigt att jag vaknade upp och kände mig som en påse överkörda äpplen. Men just ikväll, trots att huvudet rotar och skriker efter energi till att orka ta sig ut, så ska jag nog stanna hemma. Ögonlocken ligger tungt och det är nästan jobbigt att behöva blinka. En viss energi som jag letar efter finns bara inte. Så, jag får helt enkelt keep it in my panties och överleva just ikväll. (Även om jag just i skrivande stund blir lockad och pockad för ännu en blöt kväll ute.. frågan är om jag har kraft nog att stå emot.)