a neverending story

Trillade ut igår igen mot alla odds. Frös det mesta av mig innan vi kom in i värmen igen. Tredje gången på mindre än en vecka som jag har vart ute. Mycket ovanligt för yours truly måste jag medge. Jag är den där lathönan som hellre sitter och myser ner mig någonstans och tycker att det är för kallt, jobbigt och ovärt att gå ut. Sen när jag väl får fart på min rumpa, som nu, så är det helt plötsligt inte alls lika kallt längre, jobbigt är ett ord som inte finns i vokabuläret och ovärt har tappat ett o. Nu är det däremot jul, jag är redan utslagen, men jag hoppas på det bästa.