a neverending story

Jag är den som nästan bara bär svart och jag går ut fast jag egentligen inte orkar. Jag är den som sitter och spelar tvspel tills jag inte kan känna av mina fingrar. Jag är den som lyssnar för mycket till mina svallande känsloutbrott som oftast bara sätter mig i svåra situationer. Jag är den som bär ringar på fel finger, kanske för att vilseleda, eller helt enkelt för att dom inte passar på något annat. Jag är den som tittar efter pojkar jag bara borde glömma bort. Jag är den som hakar alltid upp mig på dom pojkarna som är så fel som det kan bli. Jag är den som tänker klippa av mig håret, fast det egentligen är en av de sista sakerna jag vill. Jag är den som sitter och nynnar med i musiken från lurarna för mig själv på tunnelbanan. Jag är den som tycker att kyssarna med främlingar bara är värt det om det pirrar i maggropen, vilket det sällan gör. Jag är den som sitter och storbölar under varenda litet känsligt ögonblick i filmer eller serier. Jag är den som hellre dricker öl än drinkar, mestadels för att jag alltid kräks av för mycket sprit. Jag är den som har alldeles för mycket fint i huvudet, men som får skrivkramp väl vid datorn. Jag är den som till och från längtar efter någon, samtidigt som jag egentligen inte alls vill hitta någon passande. Jag är den som kan komma på mig själv med att längta tillbaka till ett visst par läppar som mötte mina under ett brief moment. Jag är den som kan hata dig i ena sekunden, men älska dig i nästa.