a neverending story

Det är på nätterna, precis innan jag snubblar in i det som kallas sömn som allt sköljer över mig. Allt det jag letar och jagar efter på dagarna. Det är när min hjärna börjar trappa ner från högvarv till vilande som allt öppnas, dörrarna som annars är så envist stängda. Och naiv som jag är så somnar jag med tanken att jag säkert har kvar dom gliporna till dagen efter, att allt kommer flöda lika friskt då. Men nu, precis som alla andra dagar, så är det tomt. Tomt i huvudet, tomt på pappret. Jag skrapar lite i hörnen för att försöka odla något ur det, men det är bara fiktioner som växer ur det. Dåliga dessutom. Ska börja sova med ett anteckningsblock och pennor som huvudkuddar istället. Sämre på sömnen, bättre för skrivsinnet.