a neverending story

Fyra timmars sömn är inte riktigt optimalt. Igår när jag var på väg i rak kurs mot sängen fastnade jag i ett telefonsamtal där vi runt åtta tiden insåg att vi nog borde försöka sova lite. Försöka och försöka, jag sov nog innan vi ens hann säga hejdå. Nu blev jag uppjagad för att än en gång få sitta och vänta. Men trots att jag är trött, väldigt mosig i huvud och kropp och ganska frusen, så kan jag inte komma mig för att klaga. För jag har en sådan fin känsla i maggropen som jag inte är van vid att ha. Och jag ska försöka hålla kvar den alla gånger. Nu ska däremot en bakfull tjej ut i snön och om jag inte aktar mig, bli mulad.  

(vi var ute och dansade igår. som bobe gjorde här, fast, inte riktigt likadant.)