a neverending story

Har mina bara fötter mot mattan. Borrar in tårna i det mjuka. Ansiktet är upplyst av datorskärmen där dom svarta som myrorna till bokstäver tar över det vita. Huvudet som ett tomt skal av ingenting. Hör en dum kommentar. Irritationen växer som en blåsfisk innuti mig. Snart imploderar jag. Fast först exploderar jag säkerligen på någon stackars sate som inte förtjänar det. Som bara halkade i någon konversation om ingenting. Så egentligen borde jag hålla mig borta från folk. Men inte. Imorgon blir det picknick och utgång. Ska bli strålande väder, och det ska avnjutas med sånna man tycker om i gräset någonstans. Jag får helt enkelt ta och vända på mitt pannkaka till humör. Till den ljusare sidan.

x